Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIKEN RENAS
219
användning i rättslivet, så har den genom sin starkt befästa ställning i
det amerikanska folkmedvetandet arbetat den framväxande kapitalismen
i händerna. Tillsammans med den religiösa puritanismen har den givit
det kapitalistiska systemet en moralisk sanktion, som just varit
förutsättningen för dess kraft att nära nog ohämmat genomföra sig självt.
Men genom att påpeka den amerikanska kapitalismens förbindelse
med de puritanska och naturrättsliga ideologierna kommer man icke
långt, när det gäller att förklara, varför den aldrig mött en stark
opposition från en klassmedveten arbetarklass. Kapitalismen i Europa har haft
alldeles samma ideologiska anknytningar, men i en given situation har
en socialistisk massrörelse vuxit fram, vilken f. ö. lika väl som
kapitalismen själv har befruktats av just enahanda rätts- och
moralföreställningar.
Låt mig innan jag går vidare som allra flyktigast påpeka en del fakta.
Någon motsvarighet till den politiska, den parlamentariska arbetarrörelsen
— ett verkligt arbetarparti — finns ju knappast i Amerika. Politiken
behärskas av de båda traditionella ’partimaskinerna’: det demokratiska
och det republikanska partiet. Försök att skjuta in ett tredje parti göres
esomoftast, men alltid med klent resultat. De ständiga försöken att bryta
de båda grundfästa partimaskinernas monopol har, just genom att de
oavbrutet misslyckats, skapat en allmän föreställning, att ett tredje parti
är utsiktslöst, vilket naturligtvis i sin tur ytterligare försämrar
utsikterna för nya försök.
De båda traditionella partierna är varken åsikts- eller intressepartier.
Inom båda partierna är man i allmänhet angelägen att så mycket som
möjligt stänga ute verkligt politiska stridsfrågor; detta för att icke
riskera splittring bland väljarna. Partierna är, som redan Bryce
framhöll i sin nu klassiska Amerikaskildring, att betrakta såsom till
mono-polism syftande organisationer för exploatering av de försörjnings- och
maktmöjligheter, som de offentliga befattningarna bjuder. Korruptionen
är sagolik och därtill omgiven med en förvånande publicitet; här är det
sannerligen icke fråga om hemligheter. Men den omständigheten bidrar på
sitt sätt till tvåpartisystemets stabilitet. Den hederliga
genomsnittsameri-kanen, som hyser ett bottenlöst förakt för politik och politiker, är, just
för att reagera mot det härskande partiets skandalösa exploatering av den
politiska maktens frukter, ofta benägen att rösta för det parti av de
båda, som icke sitter vid makten. Det faller honom däremot knappast
in att kasta bort sin röst på ett nytt partis kandidater. Han känner alltför
väl de stora maskinernas fulländade organisation, deras oerhörda
ekonomiska resurser, deras vidlyftiga försänkningar i olika samhällslager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
