Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIKEN RENAS
221
i en fackförening är sammanslutna direkt i syfte att skaffa sig större
inkomster, och andra syften äger de icke. De ser alls icke en uppgift
i att bekämpa eller reformera det härskande produktionssystemet, ej
heller att åvägabringa en allmän höjning av hela arbetarklassens villkor.
Arbetarna utom facket kommer dem mindre vid. Fackföreningarna är
med andra ord icke burna av en klassolidaritet utan av en
yrkessoli-daritet, en motsats som just betecknar den borgerliga, den
icke-socialis-tiska mentaliteten. Framför allt hyser man intet intresse för de icke
yrkesutbildade arbetarna. Målmedvetna ansträngningar att sprida
fackföreningsrörelsen över vidare områden vinner föga genklang hos den
stora massan av fackföreningsmedlemmar.
Fackföreningarna är därför oftast lokala yrkesförbund, ej
industriförbund. Sammanslutningar i högre enheter existerar, men är icke starka.
Decentralisering är regel. Kollektivavtalen är oftast lokala. Just
sammanslutningarnas karaktär av i första hand lokala yrkesföreningar går väl
ihop med deras ofta slutna och monopolistiska karaktär. Den
amerikanska fackföreningsrörelsen innebär därför faktiskt, som bl. a. Sombart
någonstädes påpekat, mera en vertikal uppdelning än en horisontal; mera
en söndersplittring av arbetarklassen i grupper med särintressen än en
sammansvetsning till gemensam solidaritet emot arbetsköparen.
Det bör alltså icke förvåna, att man icke finner ett socialistiskt
arbetarparti i Amerika. Arbetarpartierna i Europa är uppbyggda på
fackföreningsrörelsen såsom grundval, och fackföreningsrörelsen där ute ger
ingen sådan grundval, eftersom den både är numeriskt relativt obetydlig
och vidare saknar solidaritetspatos. Men man kan också vända på saken
och säga, att fackföreningsrörelsen vuxit sig stark i Väst-Europa just
genom det sociala patos, som närts av och vunnit uttryck i
arbetarpartiernas rent politiska strävanden och insatser. Dessa politiska
strävanden har nämligen tvingat samman arbetarklassen till kamp för gemensam
sak; och resultaten har lämnat åskådningsundervisning om solidaritetens
nödvändighet och betydelse. I Amerika finns det intet arbetarparti, som
kan på detta sätt skaffa arbetaren en utsiktspunkt, varifrån han känner
sin intressegemenskap med klassen såsom helhet.
Det är inte så helt ologiskt, som det kanske låter, att förklara
fackföreningsrörelsens svaghet med den politiska rörelsens svaghet och vice
versa. Ty det existerar här vissa kumulativa orsaksförbindelser. Men
väsentligen måste arbetarklassens bristande kraft och radikalism på båda
fronterna förklaras ur gemensamma orsaker. En fullständig förklaring
skulle innebära en tillrättaläggning av hela den amerikanska
socialhisto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
