Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIKEN RENAS
225
Först och främst den emot väster framträngande jordbruksfronten.
Det måste vara omöjligt att skapa en proletär känsla i ett land, där
det finns bördig, obruten jord, som utlämnas nästan utan ersättning till
vem som önskar rödja den. Den missnöjde kunde alltid bli farmare,
och utan missnöje ingen social rörelse. En klass, och i synnerhet en
underklass, måste för att få klassmedvetande känna sig kringskuren,
instängd, men här fanns ju öppna gränsmarker. Jorden tog framför
allt de järnhårt energiska, de romantiskt drömmande, de ensliga, alltså
just de potentiella ledartyperna (pionjärtyper som Rölvaags Peder
Vic-torius eller än mer hans far).
Men det fanns flera öppna vägar för dugligheten. En bred väg gick in
i kommunal- och även statspolitiken. Den federativa storpolitiken har
däremot alltid varit svårare att beträda för den klass av människor,
jag här talar om. Men kommunalpolitiken i storstäderna är också den
fetaste och indräktigaste. Partimaskinernas agenter, som haft att
kalkylera med rösterna, har noga hållit utkik på duktiga arbetare som vunnit
inflytande över sina kamrater och fått ställningar inom fackföreningarna.
De har erbjudits politiska poster i partiernas sold och de har mottagit
dem: ’The Labor Temple’ har ofta mest blivit en avdelning av de
lokala demokratiska eller republikanska partimaskinema.
Men därmed har dessa arbetarledare förlorats för en arbetarrörelse
i västeuropeisk mening. Ofta har de i otrolig grad insyltats i det
kommunalpolitiska träsket. Överallt i Amerika har man berättat mig, att det
icke minst är avancerade arbetare, som bär skulden för den värsta
korruptionen: de har ofta utnyttjat förtjänstmöjligheterna med större
hunger, förslagenhet och hänsynslöshet än sina kamrater bland
lunch-klubbarnas och handelskamramas representanter. De har vidare vetat
enrollera sina anhängare bland arbetarna i partimaskinernas lydno och
inflätat dem i hela den vidlyftiga intresseintegrationen. Möjligheten att
åvägabringa detta resultat har just varit en bland bevekelsegrunderna,
varför arbetarledarna kommit att erbjudas sina avancemang inom de
politiska maskinerna.
En annan väg gick via förtroendeposter i själva de företag, där de
arbetar. De amerikanska företagarna har varit skickliga i att ’sköta’
sitt folk och varit beredda att göra uppoffringar för att bevara lugna
arbetsförhållanden. En uppåtstigande arbetarledare befordrades ofta till
förmansställning, en metod som verkade mycket friktionsfriare än de
gammalmodiga avskedandena. Ofta blev han befordrad till
’labor-manager’ och fick till sin uppgift att i företagets intresse utnyttja sitt
goda handlag med folk. Dessa egendomliga befordringar förutsätter
15. — M yr d al, Kontakt med Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
