Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIKEN RENAS
235
räntabla kapitalet delar med sig till arbetarstammen. Motiven är
blandade: att hålla fackföreningarna borta från fältet, att få en bättre och
stadigare arbetarstam, att få ett stöd i reklamverksamheten för företagens
produkter och sist men icke minst att ge uttryck åt en ny
företagar-idealitet, varom mera nedan.
Hur som helst, den möderne amerikanske storföretagaren lägger ner
mer och mer möda och kostnader på välfärdsinrättningar. Han söker
även kontakt med arbetarna i rent arbetstekniska frågor i riktning mot
en slags ’industriell demokrati’. Och titta på hans arbetslöneteori, denna
de äldre europeiska industrimännens stilla fasa. Det skulle ligga i
industrikapitalets intresse att hålla lönerna höga för att stegra
arbetar-publikens köpkraft och dymedelst öka avsättningsmöjligheterna. Som
nationalekonom har jag visserligen mina invändningar emot den
vetenskapliga riktigheten av åtminstone vissa versioner av denna teori (ehuru
det naturligtvis icke faller mig in att tro något sådant som att den
köpkraft, som ges åt en samhällsklass, nödvändigtvis måste tas från en
annan — det finns väl konjunkturer — och vidare ställer sig ju saken
litet olika i konsumtionsvaru- och i kapitalvaruindustrierna o. s. v.).
Men denna fråga om teorins riktighet eller oriktighet är en bagatell i
detta sammanhang. Det viktiga är, att detta s. k. köpkraftsmisstag är den
bestämmande inställningen till arbetslönefrågan hos flertalet amerikanska
industriledare ända upp i topparna. Vad det betyder psykologiskt kan
icke överskattas, framför allt vad gäller förmågan att få med arbetarna
i förtroendefull samverkan och hålla dem borta från revolutionerande
tänkesätt.
Den fackföreningsrörelse, som lyckats stabilisera sig i de skyddade
och yrkesutbildade facken, är som sagt tills vidare allt annat än
revolutionär. Där fackföreningarna är starka nog att icke låta sig ätas ut, vet
denna moderna, intelligenta industriledning att anpassa sig efter
förhållandena och utnyttja de psykologiska betigelserna. Det är en triumf
för industrin, att numera fackföreningsfolket allt bestämdare förklarar,
att deras föreningar står för effektivitet i den amerikanska produktionen,
att de icke är fientliga emot ’rationaliseringen’ och att de är beredda att
låta produktionssiffrorna visa, att organiserat arbete betyder bättre arbete
och mera arbete per dollar. En närmare skildring av de initiativ, som
vissa fackföreningar i detta syfte tar i samförstånd med
arbetsledningarna, skulle fylla ett mycket intressant kapitel i det sista decenniets
industriella historia i Amerika.
Samma intelligenta omriktning av arbetsköpamas attityd till arbetarna
kan man spåra även i socialpolitiken. Det är ju bekant, att man i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
