Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
POLITIKEN RENAS
systematiskt satt sig emot socialförsäkring och socialpolitik
överhuvudtaget, och Amerika har ju hittills bara ett minimum av denna offentliga
reglering och understödsverksamhet, som i Väst-Europa överallt vuxit
fram. Motståndet emot socialpolitiken har varit ett uttryck för den
individualistiska ideologi, som varit den frambrytande amerikanska
kapitalismens själ. Men just på detta område händer det viktiga ting i
Amerika just nu, och den rådande depressionen kommer blott att
ytterligare sätta fart i utvecklingen.
För en industriledning, som årligen lägger ned väldiga belopp för
välfärdsverksamheten, som medvetet söker arbetarnas kontakt i
arbets-tekniska frågor, som i lönehänseende styres av nyssnämnda
köpkrafts-teori, kan det naturligtvis inte vara så främmande att även tänka sig en
mera kollektiv omvårdnad om barn, åldringar och arbetslösa, och ännu
mindre en tvångsreglering av arbetstid och arbetsförhållanden, vilken ju
huvudsakligen kommer att gå ut över mindre modernt inriktade
konkurrenter. Det är denna förändring av psykologisk attityd, som man
måste vara blind för att inte se där ute.
På sätt och vis är det en fördel att få starta med det socialpolitiska
fältet fritt; man kan hoppa över det europeiska experimentstadiet och
finner sig icke fastlåst av ett historiskt framvuxet, byråkratiserat,
invecklat och slentrianbundet system. Och det är denna stelhet och
inkongruens, som tyvärr utmärker vår väst-europeiska socialpolitik, vilken
ju byggts och lappats som en gammal katedral, och som tyvärr i hög
grad stämplar även vårt tänkande i socialpolitiska frågor. I Amerika
finns nu en möjlighet till en frisk start, vilket inte utesluter utan tvärtom
förutsätter att man lär av våra erfarenheter. Intresset för den europeiska
socialpolitiken är växande, men man bevarar sin kritik och är mån om
utrymme för nya uppslag. För min del har jag på denna sida Atlanten
ytterst sällan sett eller hört en intelligent diskussion t. ex. av
arbetslöshetsförsäkringens incidens, de olika möjligheter det finns att överföra
kostnaden för densamma från de rörliga till de fasta kostnaderna etc.,
men i Amerika är ju den synpunkten avgörande, och debatten vimlar
av olika förslagslinjer, där de, till vilka vi känner oss inskränkta,
huvudsakligen blott representerar avskräckande exempel.
Nästa högkonjunktur kommer enligt min mening att inleda en
socialpolitisk era i Amerika. Den skans, som måste falla, är den
gammalkonservativa majoritet, som i Högsta domstolen emot Holmes och hans lilla
grupp oavbrutet ogiltigförklarat staternas lagstiftningsförsök. Denna
skans kommer att falla, ty nyrekryteringen till domstolen bestämmes av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
