Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIKEN RENAS
237
presidenten och senaten, och partimaskinerna börjar känna vart vinden
blåser.
Vad som ligger bakom allt detta: lönepolitiken, välfärds- och
koopera-tionstendenserna, det vaknande socialpolitiska intresset, ja, även
under-visningspolitiken är, som jag antytt, en fundamental förändring av den
kapitalistiska företagarens allmänna psykologi. Som vid alla dylika
omvandlingsprocesser är det lätt nog att vinna anknytningspunkter till
tidigare ideologi. För att förstå, hur lätt det går, behöver man blott höra
en av dessa moderna industrimän vid en lunchklubb hålla ett anförande
över följande mycket omtyckta tema: ’Vad är en arbetarledare? I Europa
är det en professionell socialist, en person som lever på att ställa till
bråk vid arbetsplatserna. Vi amerikanska industrimän, vad vi sätter in
på är just att hålla dessa parasiter på avstånd. Vår ambition är att
själva vara våra arbetares ledare. Det är en tanke så djärv, att den inte
gärna kan rinna upp i en europés hjärna. Den kan blott födas här i
U. S. A., där konstitutionens fäder med vist förutseende inristade...’
o. s. v., o. s. v.
På sätt och vis har de rätt. Vad de sätter in på är att i arbetarnas
medvetande själva ta arbetarledarnas plats. Kanske lyckas de. Men de
lyckas då icke i första hand på grund av vad de ger: höga löner,
omvårdnad etc. De lyckas blott genom själva den personliga position
till arbetarna, som denna inställning medför och där de materiella
håvorna blott är ett attribut bland många andra. De lyckas framför allt
genom att medelst denna inställning locka arbetarna till samarbete. Detta
är det avgörande. Det är i det sammanhanget ytterst intressant att iaktta,
hur man mångenstädes i Amerika lyckats mobilisera arbetarnas
tävlings-instinkter i denna kooperation, lyckats ge arbetarna en känsla att de och
arbetsledningen tillsammans befinner sig i en tävlingskamp med
konkurrenterna, där loppet registreras genom produktionssiffror och kvaliteter.
Man genomför även tävlingsidén inom företagen själva, d. v. s. mellan
de olika avdelningarna. Jämför Sovjet-Ryssland!
Men den psykologiska omvandlingsprocess, som gripit den
kapitalistiska företagarklassen, har långt djupare rötter, än dem vi hittills angivit.
Kapitalismens hela ideologi ligger i stöpet; det är ytterst en fråga om
förskjutningar av själva handlingsmotiven, de sociala värdeskalorna. Och
rädslan för nästa generations potentiella socialism är icke den enda och
kanske heller icke den viktigaste yttersta orsaken till dessa förskjutningar.
Kapitalismens ideologi har varit individualistisk. Den levande enheten
i systemet har varit den enskilde företagaren, som på den fria
konkurrensens fält strävat att öka sin inkomst och sitt kapital. Den klassiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
