Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
POLITIKEN RENAS
och nyklassiska ekonomiska teorin, som ju givit en förklaring och en
rationalisering av denna produktionsepoks ekonomiska förlopp, har
därför arbetat med den om hundra år sannolikt ofattbara förutsättningen:
att den maximala profiten är det drivande momentet. Företagaren har
varit styckets hjälte.
Nu för emellertid den ekonomiska utvecklingen inom industrin till en
kraftig och alltjämt pågående integration. Företagsenheterna växer;
ledandet differentieras från ägandet, och ägarskapet splittras sönder i
småposter. Förenta Staterna med sina väldiga marknader har kommit
längst. Onekligen är det litet krystat att tänka sig t. ex. ståltrusten som
ett ’privatföretag’ i den speciella mening, som ordet hade i tidigare
kapitalistisk ideologi och i ekonomisk teori. Rockefellerfamiljen, som ju
kontrollerar Standard Oil-bolagen, äger faktiskt inte mer än 15 procent
av aktierna; resten är spridda över hela kontinenten. I andra företag
är aktieägandet än mer söndersplittrat.
Antag nu, att vi har ett typiskt storföretag; aktierna är splittrade;
bolaget kontrolleras av en klick finansmän, som emellertid bara äger
ett minimum av aktier. Deras makt över företaget är ändå mycket stabil.
Så länge utdelningarna är tillfredsställande, bråkar inte aktieägarna, som
tvärtom är konservativa och rädda för brådstörtade förändringar. Vidare
har ju i Amerika styrelsen den betydande fördelen, om den råkar i strid
med upprorsmän bland aktieägarna, att den med bolagets medel kan
genomföra sin propaganda emot inkräktarna, medan dessa måste själva
betala sina stridskostnader (själva Rockefeller med sin oerhörda
auktoritet bland aktionärerna fick offra millioner för att besegra en viss
bolagsstyrelse, fastän han själv behärskade nära 20 procent av
aktiestocken — vilket är ovanligt mycket — och han vann blott med mycket
knapp majoritet).
Vi har alltså en företagsdirektion med utomordentlig
maktfullkomlighet men med egentligen förhållandevis ringa privatekonomiskt
profitintresse. Detta är det betydelsefulla i situationen. Profitintresset skulle
närmast driva dessa män till att lura aktionärerna i stor stil; så lös
som den amerikanska bolagslagstiftningen är, vore det alls ingen konst.
Nu förekommer det ju en del skandaler — i synnerhet i samband med
investmentbolagen — men det besynnerliga är, att de är så få. I de utom
all fråga vida övervägande fallen strävar den kontrollerande klicken
ihärdigt i aktionärernas utdelningsintresse. (De tjänar naturligtvis en del
pengar — t. ex. på börsen — genom att vara insiders och bättre
underrättade om aktievärden o. dyl.; men det är en fristående sak, som blott
berör deras verksamhet i bolaget, om de låter detta spekulationsintresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
