Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Politiken renas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITIKEN RENAS
241
Vi får ge vår författare det erkännandet, att han var självständig nog
att redan i slutet av tjugutalet spåra den annalkande stora
samhällsför-vandling, som vi ovan kallat ”individualismen blir social”, och att han
sett dess grodd bland annat i företagarvärldens nya löneteori
(köpkrafts-teorin) och i dess omställning till industriarbetet. Det är emellertid bra
synd om honom, att han skulle förutspå, att just ”nästa högkonjunktur”
var bestämd att inleda en socialpolitisk era i Amerika. Det kom ju tyvärr
inte någon högkonjunktur mer utan i stället en tioårslång depression,
vilken emellertid mycket riktigt blev en socialpolitisk era. Men detta
om högkonjunkturen var kanske inte så viktigt menat. Vi kan ju för
resten medge att det dröjde ungefär så lång tid som en normal
depression brukar ta, innan socialpolitiken på allvar uppträdde på arenan.
Men en värre skärva i författarens öga tycks det oss nu vara, när han
så att säga från början utgår ifrån att omställningen på företagarhåll
i första hand representerar en ”intelligent omriktning av arbetsköpamas
attityd till arbetarna”, medan han bara så småningom letar sig fram till
insikten, att det i själva verket är fråga om en mycket djupare
motivförskjutning, en förändring i inställningen till hela samhällsarbetet. Hur
skulle det ha varit om författaren med litet mer både energi och sympati
hade sökt tränga ned till den amerikanska religiöst
sjuttonhundra-talsfilosofiska idégrunden, som han ytligt berör inledningsvis, och
studerat, om inte där och i hela den humanitära traditionen i Amerika det
finns vissa livskraftiga frön till denna individualismens omvandling i
— icke socialism — men social individualism eller ”socialistisk
kapitalism” som författaren kallar det. De ”allt kärare talesätten om social
service” skulle vid ett sådant studium nog visa sig ha haft sina långa
förebådanden i amerikansk social och ideologisk historia. Mot den
bakgrunden skulle kanske t. o. m. författarens kälkborgerliga direktörer och
fabrikörer med sin idealistiska bronsplatta på magen tett sig som ännu
mindre suspekta figurer, än de nu gör i den kritiserade uppsatsen.
Men låt oss inte driva med vår unge vän längre. Han gjorde så gott
han kunde. Och det har ju hänt en hel del under de tio åren: en
världs-depression har täckt över hela perioden, Genèves fredspolitik har gjort
bankrutt, ett världskrig har börjat, och Amerika har haft Roosevelt och
the New Deal. Av dessa är naturligtvis den första och den sista faktorn
de viktigaste för det amerikanska problem vi nu diskuterar. Om
verkligheten inte visat sig stämma med den djärva prognosen så finns det alltså
giltiga skäl. Prognoser måste vi alltid göra om vi vill vara rationella.
Och prognoser måste vi alltid ställa om efter de förändringer som rubbar
dem. Det är också lättare gjort om analysen är riktig.
16. — Myrdal, Kontakt med Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
