Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
249
fråga om, talade han inte som statsledare, minst av allt som partiledare,
utan bara som enkel amerikan och människa.
Den amerikanska människan har det också lättare, när det gäller att
bevara sin själ. Hon saknar de yttre opportunitetsskälen för även den
första graden av förberedande anpassning. Hon känner sig mäktig genom
landets väldiga folk-, natur- och teknikresurser och känner sig trygg
bakom oceanerna. I världens mäktigaste rike var frestelsen praktiskt
taget ingen att göra livs- och kulturåskådning av något så tillfälligt och
dagspraktiskt som en förståndsmässigt motiverad nationell
neutralitetspolitik. Amerikanen behöver inte lägga sig till med eller simulera en åt
alla håll oförarglig åskådning för att inte bli överfallen. Han behöver
inte blunda för vad det strids om i Europa och försöka dölja var han
har sina sympatier och förhoppningar. Han kan fortsätta att vara helt
sig själv. Frågan har aldrig gällt något annat än om Amerika skulle av
eget val gå med i det europeiska kriget för att avgöra det efter sin vilja
eller ”keep out of trouble”.
Isolationismen var ett försök av amerikanerna att förhärda sitt hjärta
för Europa. Inställningen har gamla förutsättningar i ett land, som först
grundlagts såsom europeiska kolonier vilka exploaterades och beskattades
av Europa men sedan bröt sig fria för hundrafemtio år sedan, ett land
som därefter fick ta emot det ena tiotalet millioner invandrare från
Europa efter det andra, tills tillströmningen omsider dämdes upp genom
amerikansk lagstiftning. Invandrarna var de fattiga, de jordlösa, de
nedtryckta från Europas alla länder, till en del även de socialt missnöjda
och de religiöst och politiskt förföljda.
De medvetet missnöjda och de direkt förföljda var den avgjort mindre
delen rent kvantitativt sett, men den skapade i icke ringa mån
immigrantmassornas syn på Europa från årtionde till årtionde. Med växlande resultat
slets dessa mellan å ena sidan hemlängtan och seg kärlek till den lilla
plätt av fosterjorden, där de hade sitt fädernehem, sin släkt och sina
gravar, och å andra sidan behovet att rättfärdiga den rotuppdragning
som de företagit. I andra och tredje generationen försvagades den första
komponentkraften men inte lika säkert och lika mycket den andra.
”Varför tror ni vi lämnade Europa?” utropade den präktiga men
grovkorniga polisman av tysk härstamning i St. Louis, som den andra av
författarna diskuterade med en gång under hösten 1938. Märk hur han
i själva anslaget redovisade de två viktiga psykologiska identifikationerna:
i ”vi” mellan sig själv och sina föräldrar eller förföräldrar, som ju
faktiskt var de som invandrade, och mellan de olika europeiska länderna
inbördes i ”Europa”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
