Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
— Var det inte för att Europa inte gav utrymme åt fria människor?
I Europa råder det klassystem. Man skall vara född till något för att
kunna bli något. Har vi inte läst om hur kungar, biskopar, ämbetsmän
och andra högdjur stoltserar och kan befalla. De här nya diktatorerna
med sina granna uniformer och stora munnar är inte så alldeles nya.
Det har funnits sådana figurer förr i Europa.
—• Och varför finner sig folket för övrigt i eländet om det inte är
för att de blivit så vana vid det som hundar uppfödda med stryk. De
har ingen riktig känsla för frihet och jämlikhet i Europa. Där sitter
felet. Vi amerikaner kan inte omvända dem.
— Se på en europakarta, sir. Den är alldeles söndersprängd i löjliga
små stater, som man kan köra igenom med sin kärra på ett par timmar
likaväl som våra stater uppe i New England. Men deras stater är
suveräna, kantänka. Gränserna är befästa och bevakade. De talar rentav olika
språk i de olika staterna! Är detta rimligt, frågar jag. Nej, det är
medeltida. Men kan de inte göra upp för sig själva och leva i fred och
lugn med varandra, hur skall vi kunna hjälpa det?
— Och har de inte krigat med varann i alla tider? De måtte från
födelsen inympas med nationalhat. Nu kommer de väl snart att alldeles
förgöra varann efter vad jag kan begripa. Vad kan vi göra åt det?
Försökte vi inte klara den europeiska demokratin förra gången de var
i luven på varann? Vi gav demokratin en ny start. Men fred kan det
tydligen inte råda däröver.
— Det är klart att ni där uppe i Skandinavien är hyggliga människor.
Vi har stor beundran häröver för er kooperation och för hela er
reson-liga politik på det sociala området. Ni måtte ha annat virke i er än de
har längre söder ut i Europa. Jag har också läst om schweizarna. De
har ju en förbundsstat som vi. Folk kan leva ihop där, fast de rentav
behåller sina gamla språk. England och Frankrike är också bra länder
i stort sett. Det är inget förtryck där heller egentligen. Nej, vi i Amerika
vet nog var vi har bovarna i spelet. Och det tiger vi sannerligen inte med.
— Men varför skall det alltid komma på oss att vara tvungna att
komma över och polisa Europa. Vi har våra egna problem. Var och
en får ta vara på sig själv här i världen. Så är det för den enskilde och
så får nationerna göra. Så har vi i Amerika fått göra. Vi fick sannerligen
inte mycket av detta livets goda med oss på färden när vi kom över från
Europa för att slå oss fram i ödemarken, varken pengar eller särskilt
goda önskningar heller för resten. Och vilken tack fick vi för hjälpen
förra gången? De kallade oss Uncle Shylock, när vi ville ha betalt för
våra lån. No sir, let us keep out of the European troubles.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
