Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
251
Denna sista argumentering hör som sagt till de enklare varianterna
av isolationismens rationalisering. Men den var vanlig nog, i synnerhet
för ett par år sedan. Denna inställning gick emellertid mot sin upplösning.
Upplösningen var väsentligen en moralisk process. Under intrycket av
det faktiska händelseförloppet — sådant det upprullade sig i Europa och
med största iver och samvetsgrannhet återgavs i press och radio,
diskuterades och analyserades — fann sig amerikanerna icke kunna
vidmakthålla denna spaltning mellan livsåskådning och praktiskt handlande, som
var själva utgångspunkten.
Den makt och trygghet de kände var ursprungligen orsaken till att
de inte behövde låta neutralitetspolitiken tränga djupare ned i
värdesfären. Avståndet och tryggheten kunde tyckas ha bort också vara en
orsak till en större likgiltighet. Därigenom borde neutralitetsfilosofin ha
hårdnat lika effektivt som på grund av närhet, litenhet och fruktan. Men
förloppet blev det motsatta. Bakom avståndets trygga barrikader
diskuteras det europeiska problemet igenom och den värdebestämda praktiska
slutsatsen dras.
När ett hastigt och genomgripande förlopp skall skildras efteråt från
personliga erfarenheter och minnen finns det kanske en tendens att lägga
till rätta stoffet för sig väl mycket. Det kan vara skäl att för säkerhets
skull leta fram några dokument om hur man fattade det medan det
pågick. Så här skrev den ena av författarna i en artikel, ”Nya världens
nyårstankar om den gamla”, i Vecko-Journalens sista nummer för år 1938.
Det är ett anspråkslöst försök att ge gestalt åt den då mycket oklara och
starkt splittrade inställning som rådde i Amerika gentemot Europa och
Europas faror:
”Mr Benes förklarar sig i tidningsintervjuer och
universitetsföreläsningar från Chicago. Mr Kerenski uppträder vid det ena
diskussionsmötet efter det andra. För mr Schuschniggs räkning har en plats just
ställts öppen, om han bara kan ta sig hit. Mr Briining hörde till min
makes Harvardkolleger i våras liksom Walter Gropius, som där just nu
nyinriktar ett urval av Amerikas unga arkitekter. Från Princeton kommer
då och då visa ord från en Thomas Mann eller en Albert Einstein. Så
berikad har Amerikas kultur blivit, att ett enda av dess universitet kan
skryta inte endast med sina egna stora utan dessutom med bägge dessa,
ärvda från den europeiska storhetstiden.
Ja, den ’riktige’ Briining liksom den ’riktige’ Kerenski, en tysk
rikskansler och en rysk ministerpresident. De amerikanska tidningarna ger
ideligen dylika små repetitionskurser i Europas sätt att göra världshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
