Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
Detta är ett försök till rundmålning av den amerikanska opinionen
just vid tiden för Miinchenavtalet. När den konferensen var avslutad var
också Amerika färdigt med sitt omdöme, att priset för freden varit för
högt. Ty här slöts inte bara en Tysklands seger över England, inte ens
en diktaturernas seger över demokratin, men här var det barbariet som
segrat över civilisationen.
Detta stadgar sig alltmer som domen över Europa. I rustningsdebatten
kommer det ständigt igen: På vilken sida skall vi i nästa krig se vår
gamla bundsförvant England? Är England längre att räkna som en
demokrati? Är Frankrike?
Isolationspolitiken har nu övertaget. Det är inte säkert att den kommer
att hålla om påfrestningen verkligen kommer. Upprustningen talar ett
annat språk, trots att den kallas ’försvars’rustning. Det enda man vågar
påstå är, att sådan är den stora anonyma publikens reaktion. För den
har Miinchenavtalet befriat Amerika från moraliska förpliktelser
gentemot Europa.
Den viktigaste verkan är dock, att Amerikas värde stiger som
framtidslöfte för de sina. Man börjar nästan få tillbaka något av de föreställningar
om att vara ett utvalt egendomsfolk som krisen knäckte ned ganska
grundligt. Nu börjar man tro på sin plikt att stå utanför kaos för att rädda ur
denna kulturepok vad som kan räddas. Med Europa och Asien som två
för kulturen kanske förlorade kontinenter på ömse sidor om sig, ser man
sitt land som fristad för den nya tid som måste komma. — — —”
Nästa artikel är från början av november 1939. Den vill försöka ge en
genrebild av den amerikanska stämningen månaderna efter krigets utbrott,
när neutralitetslagstiftningen just höll på att bli antagen.
”Amerika har inte krig och rustar inte för krig. Hela den dagliga
livsföringen påminner oss om att detta är ett land utanför syndafloden.
Ingen behöver ens veta hur en gasmask ser ut. Såpflingorna flödar ohejdat
över barnkläderna och bilen lägger muntert de oräknade söndagsmilen
under sig. Vad mer är: det fria ordet är lika fritt som någonsin förr.
Vem som helst får säga hur fula ord som helst, inte bara som hos oss
om landets egna ledare utan också om andra länders. Yttrandefriheten
är den vara, varmed Amerika nu verkar starkast bortskämmande på både
sina egna och sina gäster. Den svåraste förberedelse jag sett människor
göra för att återvända till olika länder i Europa är också den där
särskilda krympningen av den egna rakryggigheten.
Bortskämt och fritt är alltså landet. Men lyckligt och obekymrat är
det inte. Det är inte bara vi främlingar, som har hjärtana kluvna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
