Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
257
vi måttet på den neutralitetsvilja, som mött oss på gator och torg. En
hel del andra — 14 procent i september och 10 procent i oktober —
kunde tänka sig att ge upp denna neutralitet, om det lutade till förlust
för demokratierna. Den stora mellanmassan vill hjälpa dessa länder på
annat sätt, genom att styra handelspolitiken till Englands och Frankrikes
förmån.
Folket har talat. Nu är det Washington som skall bestämma. Men det
kan tydligen inte vara lätt att utforma den neutralitetspolitik, som skulle
svara mot så snirklade önskningar, som amerikanernas otvivelaktigt är.
Det är lätt nog att säga, att amerikansk neutralitet är en paradox: i tankar,
ord och gärningar vill folket vara så oneutralt som möjligt — i fråga
om krig skall landet vara neutralt. Men att författa lagar, som också
skulle ha sina verkningar utmed dessa krökta banor, är långtifrån lätt.
Hela den långdragna neutralitetsdebatten visar detta. Inte ens de bästa
tidningsprofeterna spår gärna om utgången.
Vad som för ett främmande land kan vara intressant att titta närmare
på är emellertid att folket och intressena grupperar sig olika inför de
olika detalj spörsmålen. Kredit är man bergfast enig om att undvika.
Man vill bygga en mur mot sina egna profitfrestelser. Man tänker från
början med lagspråk förhindra, att Amerika skaffar sig några fordringar
i krigsländerna, vilka skulle kunna bli ett framtida motiv för att till slut
gå med i kriget och hjälpa sina gäldenärer till solvens. Detta är utan
tvivel en puritansk moralprincip förd ut i dagspolitiken: Det skall inte
kunna sägas om oss att vi jobbar och förtjänar på de andras olycka
och till slut går i krig för att rädda våra penningpåsar. Men det nobla
i motivet förstärkes inte litet av den lika oförnekliga hämndgirigheten
över alla dessa länder, som inte betalat sina gamla skulder hederligt:
Det skall inte heller kunna sägas om oss, att vi är så naiva att vi bara
sitter och låter oss luras att låna pengar igen till dem, som inte ens
gjort ärliga försök att betala igen det förra krigets skulder. Ute bland
folket betyder den där purkenheten över att krigsskulderna inte betalts
oerhört mycket mer än vad Europa kanske förstått. Finlands enorma
prestige vilar ju framför allt på det faktum, att detta var det enda land,
som betedde isig som en gentleman i de internationella låneaffärema. Nu
skall krediten dras till; de nu lössläppta leveranserna skall betalas ’cash’,
det är alla ense om som det första steget för att skydda neutraliteten.
Redan ’carry’ når litet mindre enighet. Meningen är ju, att om gods
fraktas till de krigförande endast på deras egna fartyg, Amerikas ömtåliga
folkopinion inte skall behöva bli upprörd över båtsänkningar och
prej-17. — Myrdal, Kontakt med Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
