Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
bitte’. Vår Bratwurstkypare skiner jovialiskt — men blir tyst. Den
vissjungande tyrolaren, som inte har något emot att berätta hela sitt livs
historia, blir tom när vi frågar om nuet. På ett annat ställe ber jag, att
radion skall ställas om för att ta in nyheterna. Men nyheter är
naturligtvis krigsnyheter och så kommer det förbindliga, ursäktande,
bort-glidande nejet. Den största tyska tidningen, Staats-Zeitung und Herold,
är säkert det mest utsökt neutrala organ, som finns i hela landet. Tystnad,
oförarglighet, lojalitet överallt. Det är det enda vapen, som möjligen kan
avvända en hatpsykos.
Men miljön kan väl tala, om människorna inte vill. Och ett tecken
i denna småborgerliga tyskidyll talar oförnekligen om nutiden. Tyvärr
säger det mer om förhållandena i Tyskland än om Amerika. Ty det som
skiljer denna stadsdel från alla andra liknande immigrantöar är plakat
efter plakat i fönstren, som ropar ut sitt: Tenningförsändelser till
hemlandet.’ — ’Geldsendungen. Geschenkemark (med särskild växelkurs).
Liebesgaben.’ — ’Sänd paket med smör, ost, ägg.’ — ’Ablieferung
garan-tiert.’ Det kommer igen kraftigare och kraftigare: ’Framlämnande
garanterat.’ Vad tror man då?
Ju mera man tittar på denna underliga stadsdel, desto mer upptäcker
man den tysta spänningen i atmosfären. Bokaffärerna och de många små
logernas möten, stamborden på Geigers konditori och Bar Heidelberg
ger utslag. Två Tyskland lever sida vid sida här i förskingringen:
kejsartidens småborgerliga avtappning och Nazi-Tysklands hetlevrade
Bund-ungdom. Det mellanliggande Tyskland, Weimarrepublikens, har jag inte
sett ett spår av. Behövde man inte emigrera på den tiden? Eller reste
inte de, som hade något att ta med från den tidens Tyskland?
Detta är miljön för första och andra generationens tyskimmigranter.
De skapar ett litet by-Tyskland för sig själva, det må vara mitt i en
världsmetropol eller ute på de öppna vidderna. Alla de drag, som den
folkpsykologiska konversationen brukar tillägga tyskarna, återfinns mycket
riktigt bland dem: grundligheten och en viss civilisatorisk osmidighet,
eller kanske självtillräcklighet. De räknas också av Tysk-Amerikas egna
kulturskribenter som gruppens ’väsendrag’. Alltefter det att generationerna
går och införlivandet med det nya fosterlandet fortskrider, har dessa
tyskimmigranter kommit att utgöra ett av de allra stadigaste elementen i den
amerikanska folkstammen.
Respekterade är alltså tyskamerikanerna. Men det vore överdrift att
säga, att de är omtyckta. Litteraturens löje har ofta gått över dem,. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
