Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
att hävda sig i. Det är den egna konfliktens och rädslans tystnad, som
råder där.
Konflikten är dock icke enbart själslig. Den är i högsta grad
materialiserad i den avläggare, som nazismen har i det tyskamerikanska Bund.
Denna grupp, som tror på den tyska rasens mission att frälsa Amerika
till ett stort germanrike, vrålar av förtjusning över de tyska framgångarna
och smutskastar Roosevelts neutralitetspolitik. Man är mäkta säker på sin
sak: ’0m Amerika bara håller sig utanför kriget, så kommer Tyskland att
klara det på tre månader.’ — Nu har ju redan mer än två månader gått.
Denna grupp har nu otvivelaktigt sin stora historiska mission. Om det
latenta folkhatet mot tyskarna inte kan bara förtunnas och förflyktigas
utan måste ha en utlösning, så skulle nazistgruppen här ute kunna vara
det bästa skydd för sina många landsmän genom att bryta samman allt
det hatet över sina egna huvuden.
Låt först Bund symbolisera allt det som inte är älskat i vad tyskt är
och förgör sedan detta lilla Bund — det skulle alltså vara det politiska
receptet. Just denna vecka har det sett ut, som om slutakten skulle komma
nästan snöpligt fort. Den är iscensatt av Dewey, New Yorks allmänna
åklagare och en av republikanernas presidentkandidater för nästa år.
Denne unge man med sitt mefistofeliska sinne för effekter har fått hela
den gallsprängda storhetsandan i Bund att plötsligt domna bort —
genom löje.
Ledaren själv, Fritz Kuhn, ställdes under åtal för att han förskingrat
Bunds pengar. Under processen gjordes avslöjanden som blottade Kuhn
som vulgärpassionerad älskare till en gift dam. — — — Det hela
mynnade ut i en politisk operett som trollade bort en fiende i krigsåret 1939.
Nu kan man börja hoppas, att kriget för tyskamerikanerna verkligen
skall kunna gå så skonsamt fram, som stämningen bland den stora
mängden tyskar tycks mig rättfärdiga. Vad som för dem står kvar är
den inre konflikt, som tystnaden i Yorkville talat om. Sympatin för det
gamla landet kan de naturligtvis aldrig förneka. Om sedan en eller annan
regim har makten, är för dem mycket av ett tillfälligt ytspel. Vad de
känner för och vad deras tyskhet representerar är något djupare och
beständigare. En smula frändskap känner de givetvis också med det nya
Tyskland, som begär revansch för världskriget. Ty detta krig var icke
heller nådigt för dem. Applåderna på deras nyhetsbio kommer typiskt
nog, när de ser tyska soldater marschera, men inte inför speciella
nazistbilder. Symboliskt nog är de heller inte okänsliga för sin frändskap med
Tysklands judar. Judiska immigranter från tiden före
flyktingströmmarna har fortsatt att bo och umgås med de tyska nybyggarna i York-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
