Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
267
ville. Det blir så tre grupper från Tyskland som söker efter ett och samma
fosterland, söker det bakåt i minnena och — kanske — trevande framåt
i sina tysta funderingar.
Men politiskt aktiva är de inte. Och där jag går bland dem, med
släktskapens värme för denna kultur oförneklig, delar jag den enda önskan,
som kan vara viktig för Tysk-Amerika under kriget: att deras egen
reserverade inställning skall lyckas lära hela det amerikanska folket att
skilja på politik och folk, så att hur än de politiska ödena och
antipatierna må gå, denna folkgrupp skall kunna älskas för vad den är.”
Nästa krigsartikel från början av februari 1940 telegraferades från
ett rullande tåg i det ödsligt sköna imperium som kallas Texas, the Empire
State. Isolationismen i Amerika stod på sin kulmen. Artikeln sökte
förklara för hemmasvenskarna varför trots de mäktiga sympatierna hjälpen
till Finland blev så relativt knapp från det rika Amerika. Dock brukar
naturligtvis vår egen humanitära hjälpverksamhet knappast överstiga denna
amerikanska, när avståndet till faran är större än det var vintern 1940.
I detta sammanhang är det emellertid viktigast att betona, att
isolationismen alls icke bröts av Finlands öde. Ett krig mot Ryssland var ännu
mindre än något annat krig en Amerikas angelägenhet.
Den följande artikeln, ”Överfallet på Norden, Amerikas vändpunkt”,
är från den 22 april, telegrafiskt koncentrerad.
”Vad den 9 april 1940 betydde för Skandinav-Amerika är ännu för
tidigt att yttra sig om. Men ingen där hemma bör glömma, att även här
finns det millionskaror som mottog nyheten om att tyskarna vältrade in
över Danmark och Norge med förkrosselse. Kanske kan dock en ny
nordisk samhörighet hemåt och inbördes växa fram ur denna bittra
upplevelse.
Vad den dagen innebar för gruppen ’riktiga’ svenskar, norrmän och
danskar här ute, avskurna som vi blev genom en enda natts händelser
från det vi helst ville: rusa hem och vara med, ja, det skall heller inte
bredas ut i trycksvärta. Men att den 9 april kan betecknas som
vändpunkten i Amerikas egen politik är den spådom jag vill sända över till
Norden.
Hela hösten och vintern hade isolationismen brett ut sig och vunnit
allt fastare anhängare över hela landet. Finlands öde väckte oändlig
medkänsla, det är sant, men det förmådde inte rubba Amerikas egen trygga
livstro. Den tyska invasionen i Skandinavien har gripit amerikanen vid
strupen på ett helt annat sätt.
Kriget gäller hädanefter livet för den civilisation man själv bygger på.
Hemligheten med Skandinaviens idealisering har just varit den
väsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
