Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
269
”Någonstans på Atlanten byter kriget stämma. Om jag vore mer av
en sjöman och om världen inte hölle på att bli besatt av hemlighetsfullhet
som en narkomani, skulle jag bestämdare kunna ange, var vi tyckte oss
uppleva kulturgränsen mellan Europa och Amerika. Det var när den
amerikanska radion inte längre nådde oss. Propagandanyheterna blev
plötsligt så mycket starkare, medan de debatterande analyserna över
världstillståndet tunnade ut och försvann.
Därmed sätts inte betyget på Amerika för någon allmän överlägsenhet
i fråga om objektivitet. Landets egna affärer kommenteras oftare än
i demokratierna på denna kontinent önskestyrt ensidigt och hetsigt, för
att inte säga ofta korrumperat partiskt. Men Europas affärer ligger
i distansens klarhet. Den klarheten skulle vi givetvis kunna återgälda
— i europeiska kommentarer till det amerikanska skeendet — om vårt
intresse för dem vore lika stort som deras för oss och om våra
journalistiska resurser vore lika måttlösa.
Men för en resande som byter ut den fredliga världsdelen mot den
ofredliga är skillnaden markerad. Borta är den noggranna graderingen
av källans trovärdighet, det uppmärksamma vägandet av uppgift mot
uppgift, den långsiktiga analysen av den politiska förhistorien och den
sociala bakgrunden till vad som sker i olika länder. Borta är även det
fria och hänsynslösa diskuterandet av de psykiska säregenheterna hos
de ledande figurerna i världsdramat, påven och den egna Roosevelt icke
undantagna.
Amerikanen vet mer än vi om kriget i den bemärkelsen, att han vet
mer på samma sätt som historien kommer att veta: med både större
fullständighet i detaljerna och klarare överblick över det planetariska
mönstret. Den historia som händer mittibland oss får vi, och i synnerhet
folken i de censurlagda krigsländema, bara till livs i krönikans primitiva
form: datum och plats men inte orsakssammanhang och prognos.
I Amerika har man alltjämt råd att publicera t. o. m. de viktigaste
nyheterna och ävenledes att analysera och kommentera dem inför hela
folket. Det finns naturligtvis experter, politiker och journalister också
i Europa, som vet lika mycket om vad som händer. Det vore underligt
om de inte rentav visste mer. Men den viktigaste skillnaden är, att deras
insikter inte genast susar ut i den fria radioluften.
Samtidigt göres där borta allmänheten ’propagandamedveten’. Ett litet
fetstilsstycke på varje nyhetssida i tidningarna varnar läsaren, att ’alla
telegram från Europa är censurerade’. Tidningarna liksom radiobolagen
gör det till en princip att knappast lita till andra än amerikanska
observatörer. Det måste vara en hel härskara av deras vältränade journalister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
