Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
runtom i Europa just nu. De odlar en skeptisk och nästan cyniskt objektiv
iakttagelse, som bjärt sticker av mot deras och lyssnarnas välbekanta
partiskhet i önskningarna. Man kan sitta och lyssna till flera direkta
radio-reportage dagligen, inte bara från Berlin, London, Paris, Rom och
Stockholm, som ända sedan finska krigets början flyttats upp till gruppen av
viktigare stormcentra, utan även från Budapest, Sofia, Aten o. s. v. Från
Varje ort ges en kritisk och livfull skildring av vad folk tänker och
tycker och vad de styrande gör och vill.
Men reportage är inte nog. Experter av olika slag ger i både press
och radio löpande, systematiska analyser av vad som händer från dag
till dag. Framför allt radiokommentarerna tränger amerikanerna inpå
livet. Även de som aldrig läser ledare i pressen avskärmar sig
sannerligen inte mot lika allvarliga ämnen i radio, när Swing eller John Gunther
eller Vincent Sheean eller Elmer Davis eller Hans Kaltenborn eller Dorothy
Thompson talar. En stor Rockefellerundersökning har också just nyligen
vetenskapligt konstaterat, att radion har större inflytande än pressen, och
mer så ju längre ned i bildningsklasserna man forskar.
Redan kvantiteten av detta analyserande borgar för att dess inflytande
skall vara stort. Swing — för att ta ut en av dem — talar fem kvällar
i veckan under ’lugna’ mellanperioder och flera gånger dagligen när
något nytt land går under. Dessutom talar han med programbyte två
gånger i veckan in ett stycke på talfilm som visas bland journalbilderna.
Vi kände oss därför ha varit ute på verklig mission, när vi någon gång
lyckades få honom att förstå och därför lägga ut texten annorlunda om
Sverige, både i fråga om vår neutralitetsvilj a, våra mänskliga sympatier
och samtidigt våra faktiska svårigheter att röra oss långt i någon riktning.
Den politiska tjuskraften hos denne man — som inom parentes heter
Raymond Gram Swing ända sedan Raymond Swing gifte sig med Betty
Gram — verkar i den kloka eftertankens tjänst. Hans objektivitet är
legendarisk; att som han vara öppet antihitlersk i sina sympatier räknas
nämligen inte som brist på objektivitet i Amerika, om man bara iakttar
riktigt och tänker kallt. Farligt har det däremot ända till i april varit
att direkt utmana isolationismen inom det egna landet. Det modet har
Dorothy Thompson länge varit så gott som ensam om att ha. Ingen kan
se mera ofarlig ut än denna kvinna, som kommer in i ett rum eller upp
på ett podium som ett berg av skär och finhyllt moderlighet, men som
snart bryter illusionen och sprutar galla och statistik om vartannat över
de landsmän, som inte förstår, att också de måste vara beredda att slåss,
när apokalypsens vilddjur är lösa i världen. Sedan 1936, då hon upptog
sin kommentatorverksamhet efter att några år ha vilat ut i äktenskap, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
