Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
skulle kunna bidraga med, ocb de vet också, att tidsutdräkten kan betyda,
att t. o. m. räknestycket blir onödigt.
Under den isolationistiska perioden byggdes även den förenklade
föreställningen upp att Amerika måste vara antingen i krig eller utanför.
Man har varit så misstrogen mot sin egen förmåga av känslokontroll,
att man skapat flerdubbla säkerhetsskydd mot det farliga Törsta steget’.
Men just nu börjar man göra sig förtrogen med tanken, att landet skulle
kunna vara till hälften ute och till hälften inne i Europas krig. Det börjar
därför bli tryggare att spå, att om Amerika kommer, så kommer det
gradvis.
Det sista som kommer är en amerikansk armé. Hela isolationismens
känslobindning gäller just landarmén. Det är den, som är de millioner
mödrars söner, vilka inte får offras. Presidenten visste detta så väl, att
han redan vid krigets början lovade: ’Inga trupper på utländsk mark,
hur kriget än går.’ Det lugnade sinnena. Men han hade ingenting sagt
om flotta och flyg. Den känslobundna opinionen stämmer här också väl
med militärpolitiska fakta, ty det som Amerika minst har att komma
med är en utbildad landarmé.
Betydligt närmare i både trolighetsgrad och tid är en amerikansk
flygarmada till Europa. Piloternas mödrar har mer bortglömts av
folkfantasin. Det gäller ju inte heller så många. Men det är ingen hemlighet,
att sedan länge tusen och åter tusen unga flygare utbildats, icke minst
vid universiteten, och att den utbildningen kraftigt understötts just av
militära skäl.
Allra närmast ligger möjligheten att Amerika ekonomiskt men inte
militärt blir demokratiernas allierade. Även där finns det grader i
farligheten: först en kraftigare omläggning till krigsproduktion för de
allierades räkning men mot kontant betalning, därefter — och detta kommer
att hända snart — öppnandet av krediter och uppmjukningar av cash and
carry-reglerna, till slut en planmässig mobilisering av U. S. A: s väldiga
materiella resurser direkt i de allierades tjänst.
Krig blir något mycket naturligare för amerikanerna, när de börjar
förstå, att det är maskiner och inte pojkar de kan skicka ut att dö. Här
sker just en förändring i folkuppfattningen. En annan förändring är
att faran rent geografiskt rullar närmare. Motivspelet är därmed
ingalunda fullbelyst. Men i uppställningen av de övriga, ekonomiska och
ideologiska intressena, har ingen förändring skett just nu. De ekonomiska
intressena tycks vara avgjort svagare än i första världskriget; de ideella
tycks lika avgjort vara starkare. Affärsintressena har mindre att vinna.
Men så har det varit från detta krigs början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
