Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
Denna suveräna amerikanska opinion är sedan många år i särskilt
förnämlig grad utrikespolitiskt upplyst. Den väldiga saneringsverksamhet,
som i Amerika kallas propagandaanalys och som räknar press och radio
bland sina viktigaste instrument, skall skildras något i nästa kapitel om
pressen. Här redovisas bara abstrakt denna faktor, att den amerikanska
opinionen numera är betjänad av en på utrikesområdet förstklassig
nyhetsförmedling.
För denna amerikanska opinion är frågan om Amerikas ställning till
kriget i första hand en moralisk fråga. Så diskuteras den och så kommer
den att avgöras. Amerikanerna har till skillnad från oss även råd att
göra det på grund av deras större makt och fullkomliga nationella
trygghet. I bottnen känner ingen amerikan en verklig fruktan för en nazistisk
eller japansk invasion i västra hemisfären. Han inser visserligen att om
England nedkämpas, så kommer Amerika att vara tvunget att lägga ner
mer på sina rustningar. Men allt detta är andrahandsskäl.
Därtill bör kanske läggas det påpekandet att Amerika på det
utrikespolitiska området har en gränslös självtillförsikt. Nationen är medveten
om sina väldiga folk- och naturresurser. Den har varit van att företa
jättelika ting förr. I den nationella traditionen saknas alla minnen av
lidna nederlag. Den vanliga amerikanen tvivlar inte ett ögonblick på
att Amerika kan vända kriget om det vill. Och det är den vanliga
amerikanen som bestämmer. I den amerikanska nationalkulturen finns
en expansiv envishet i den avgörande ansatsen som mest av allt liknar
den finska sisun.
Två åskådningar kämpar nu om Amerikas själ. Den ena är
anti-nazismen, den andra isolationismen.
Amerikanen menar nazismen vara mot religionen, mot de amerikanska
idealen, mot den västerländska kulturen. Med antinazismen förstås i
Amerika en protest mot all totalitär ideologi och politik. Den sveper
in både den italienska fascismen och den japanska militarismen.
Däremot svarar en alltmer helhjärtad sympati för England och för de
nedtryckta demokratierna på Europas kontinent.
Annars är inställningen särskilt till England ganska komplexbunden.
Detta bottnar i Amerikas historia. Amerika har alltid misstänksamt trott
sig spåra beskyddande och överlägsna later hos engelsmännen. Den
vanliga amerikanen finner engelsmännens språk affekterat. Han tycker inte
om deras lorder och kunglighet och alla deras gamla former. Han undrar
alltid i sitt stilla sinne, om det inte trots allt finns mycket av
ståndssamhälle kvar i England.
Den engelska politiken gentemot Amerika har ju ävenledes varit
sär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
