Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
Isolationismen är den andra åskådningen, som kämpar om Amerikas
själ. Dess motivering har redan något antytts. Det viktigaste påpekandet
är emellertid, att antinazismen låg på det djupare ideologiska planet,
isolationismen på det ytligare. Varje isolationist, som ville effektivt vädja
till den stora amerikanska opinionen, måste först och främst vara
anti-nazist. Eljest stämplade han sig som förrädare. Denna omständighet att
den amerikanska isolationismen på det viset fick en grundval av
anti-nazism är av utomordentlig vikt för det fortsatta åsiktsförloppet.
Lika viktig till förklaringen av isolationismens slutliga bankrutt är
dess brokighet, dess sammansättning av mycket skiftande och olikriktade
ideologiska komponenter. Detta var visserligen dess styrka nästan upp
till våren 1940. Det förklarar varför praktiskt taget hela nationen kunde
samlas under dess baner. Men det var samtidigt dess svaghet. Det gjorde
dess fall så djupt, när påfrestningen kom.
Bakom isolationismen stod till en början den egenartade nationalistiska
och reaktionära grupp som begär ”100 percent americanism” och vill
hålla ute allt utländskt. Dess starkaste organisation var the American
Legion, ursprungligen de gamla krigsdeltagarnas förbund. Den hade
försänkningar särskilt bland de i Amerika så betydelsefulla småborgerliga
elementen. Man krävde ett starkt amerikanskt försvar men absolut
avhåll-samhet från inblandning i andra länders svårigheter.
American Legion och Hearstpressen, som nära redovisar dess
inställning, är huvudsakligen ansvariga för den sorts rationaliserande
förklaring av isolationismen som vår polisman i St. Louis gav uttryck åt:
hur Amerika förra gången gick med för att göra världen ”safe for
democracy”, hur Amerika blev skamligt bedraget av de europeiska
politikerna, som bara gjorde läpptjänst åt Wilsons fredspunkter men eljest
inte var intresserade för något annat än en segrarfred, hur Amerika
nu borde ha lärt sig läxan och aldrig mer låta lura sig in i den blodiga
leken, hur västmakterna försökt bedra Amerika på krigsskulderna och när
Amerika gjort milda protester överöst Amerika med hycklande smädelser,
och hur Europa ”was down anyhow. America should mind its own
business. Why should American mothers again have to send their boys
to die on the other side of the globe. We have our own problems to
settle right here in America. Nobody is going to thank us for helping
out the European politicians from the mess they have brought Europé
into.” O. s. v.
Men på isolationismens linje stod också de principiella pacifisterna,
som i Amerika var starka särskilt bland de kyrkliga. I nästan allt tänkte
de annorlunda än Legion utom i själva slutsatsen, att Amerika icke igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
