Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
277
skulle gå in i ett europeiskt krig. Deras principiella motivering var helt
enkelt den, att den enda säkra vägen att inte komma i krig var att inte
gå i krig. Den vägen är ju även säkrare i det trygga Amerika än i vår
världsända.
En tredje grupp bakom isolationismen var kommunisterna. Men deras
isolationism var onekligen litet hastigt påkommen. Före
Hitler—Stalin-pakten hade de varit de outtröttliga kämparna för världssamling mot
nazism och fascism. Deras anslutning till isolationismen visade sig vara
farlig och frätande. Kommunister är inte särskilt välsedda bland
majoriteten av amerikaner och för denna majoritet tedde de sig nu verkligt
avslöjade genom sin hastiga åsiktsändring på befallning från Moskva.
Det var litet för grovt. När isolationismens bankrutt skall skildras måste
kommunisternas komprometterande anslutning ges sin andel i resultatet. —
Den lilla Bundnazismens högljudda isolationism samt Father Coughlin
och hans grupp var lika komprometterande.
De liberala, progressiva och radikala amerikanerna var delade och
obeslutsamma. Ett fåtal var redan från början klara interventionister.
De insåg den dödliga faran för demokratin i Europa och många menade,
att även i Amerika skulle det kanske inte vara möjligt att upprätthålla
en demokrati, om hela världen för övrigt både i väster och öster
regerades autarkiskt av diktatorer. Flertalet var emellertid i början
isola-tionister. De fruktade att om Amerika kom i krig skulle följden som
alltid bli reaktion i alla riktningar: stoppandet av de sociala reformerna,
av uppfostringsreformerna, kanske inskränkningar i de amerikanska
med-borgarfriheterna o. s. v.
Så heterogen ter sig åsiktsgrundvalen under isolationismen, om man
gör sig besväret att närmare analysera den stora folkmajoriteten mot
krigsdeltagande hösten 1939 och påföljande vinter. Kastar vi en blick
på Amerikas karta, får vi ungefär följande bild av åsiktsfördelningen.
Södern, som är den sedan gammalt politiskt mest reaktionära delen av
Amerika, är också den mest anglosaxiskt inställda. Där har antinazismen
och interventionismen hela tiden varit starkast. Detta gäller framför allt
the Old South, men den nya Södern tar den mera aristokratiska till
riktrote. I det industrialiserade Nordost, som innefattar även New
England, fanns mycket mindre av Söderns interventionism. Denna del av
Amerika har emellertid sina intressen mycket starkt inriktade på Europa.
I the Middle West hade sedan gammalt isolationismen sin högborg.
Detta är den mest småborgerliga delen av Amerika. Skandinaverna där
var de klippfastaste isolationistema. De kunde även med viss stolthet
hänvisa till oss i Europa och påpeka, att Skandinavien stod neutralt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
