Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Isolationismens bankrutt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLATIONISMENS BANKRUTT
279
följderna blev betänkliga nog, när längre fram England slogs och led,
medan det var Amerika som satt och såg på i lugn och fred. En mer
fruktansvärd bumerang har aldrig kastats än isolationisternas agitation
mot England för München. För att förstå verkan bör man återigen dra
sig till minnes, att amerikanerna verkligen tänker i moralistisk logik.
Bakom låg emellertid — och det var ännu farligare för
isolationismen — en nedhållen lust att ingripa för att ge uttryck åt den moraliska
förtrytelsen. Vår tolvåriga son slog under rysk-finska kriget många gånger
sina nävar blå i skolan för att försvara Sveriges ära, när kamraterna
lät honom förstå att ”the Swedes are yellow—they don’t fight for their
ideals”. Och han skulle aldrig ha stått sig så bra, om han inte kunnat
sprida tvekan och splittring bland smädarna genom att ge lika igen:
”What about you Americans. Who are more yellow than you? The whole
world is going to the dogs. And you are just sitting here looking on.
Sitting in your high living standard like a comfortable rocking chair.
Sitting here and cashing in the bloody profits of it all.”
Djupare än något annat folk — emedan de är mer moralistiskt inställda
och emedan de är tryggare och starkare — har amerikanerna upplevt
neutralitetens moraliska dilemma.
Isolationismen råkade kulminera under finlandskriget. Vi har förstått
att man här hemma var förvånad över att Amerika inte hjälpte Finland
mer effektivt. Man glömmer att neutralitetslagen just var satt i funktion.
Nu kom den första påkänningen. Konsekvensen skulle ha fordrat, att
Roosevelt hade förklarat Finland och Ryssland som krigförande. Man
blundade för den första avvikelsen, när han genom att så icke göra
kunde upprätthålla leveranserna till Finland. Redan detta var ett stort steg.
Man kände att det gällde att vara försiktig, om man ville hålla sig
på isolationismens rätta väg. När Hoover trädde i spetsen för
insamlingen, anade man på demokratiskt håll att det var ett politiskt trick att
förbereda en presidentkandidatur. — Vi känner Hoover och vet att han
då var missförstådd. Han har en djup och ärlig känsla för Finland. Men
han är impopulär och tråkig.
Och det var så mycket man kände sig osäker om och undrade över.
Många amerikaner tyckte, att den finska gränsen gick bra nära Leningrad.
Många frågade sig, hur pass demokratiskt Finland egentligen var. Finska
arbetare som fortfarande levde i inbördeskrigets minnen demonstrerade
på många håll för Ryssland. Det blev hemifrån aldrig konkret visat
för den stora amerikanska allmänheten, att fackföreningar och
kooperation stod enigt bakom den finska regeringen. Den nya
fackförenings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
