Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Randanteckningar till pressens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 RANDANTECKNINGAR TILL PRESSENS PROBLEM
stora bristen på nationell entusiasm t. ex. för våra socialpolitiska insatser
är att socialstyrelsen inte ser som sin uppgift att träda i en ständig,
livlig och stimulerande kontakt med pressens män. Det sociala
beteendemönstret har råkat bli ett annat än i Amerika på den punkten. Och sådant
sker inte utan djupliggande orsaker.
När det som här påstås, att pressen liknar folket i det att den visar
saklighet och resonlighet i sakfrågor men osäkerhet när det gäller
personbehandling, måste i ytterligare en förbindelse primärkällan hellre än
pressen ställas till ansvar. Pressmännens arbete måste helt enkelt vara
svårare i Sverige än i Amerika, därför att intervjumaterialet är mer
hård-bearbetat. Den som intervjuas — det må gälla en departementschef, en
resande affärsman eller en skolinspektör på kongress — släpper där till
mer av sig själv än här. De är frispråkigare. Men de kan också med
stor trygghet vara det, därför att de kan lita på att pressen levererar en
sympatitjänst: den gör det allra bästa av det utlämnade materialet och
använder det endast i vänlig avsikt. (Det verkligt briljanta undantaget
är de nästan dödliga personprofilerna i the New Yorker, en tidskrift som
typiskt nog brukar förnimmas som en lisa för den besökande, icke
assimilerade kultureuropén.)
Samtidigt är pressens själva hantering av personmaterial i Amerika
inte bara älskvärdare utan även mer psykologiintresserat. Man vill ”skriva
upp” en människa, göra henne färgrik, låta det personliga skina igenom.
Detta särdrag i den amerikanska kulturen att odla personality och att
förmänskliga även sina historiska hjältar har tidigare berörts. I kontakten
mellan pressen och en omskriven person verkar det givetvis på bägge
parterna, både på den offentliga personen som törs leva mer i
publicitetens dagsljus och på journalisten, som törs göra sin story mer
personlig.
Resultatet kan också gå i två riktningar. Å ena sidan verkar det lättare
till sensationsmakeri. Detalj broderandet kring skilsmässoprocesserna
måste ses i samband med just detta drag, även om det egentligen bara
påträffas i the tabloids, de små sensationsbladen med stora aftonupplagor.
Ä andra sidan verkar personintresset till en demokratiseringsprocess på
psykologisk grund. Det lämnar intet rum för en falsk värdighet, det
fjärmar inte så långt en fattigvårdsdirektör från de fattiga, det närmar de
styrande till de styrda. En bildserie som Life’s om utrikesministern
Cordell Hull är vältalig: den visade i all deras vardagstrogna skröplighet
hans fastrar och bröder i backstugor och lanthandel. Den gjorde den
— ur amerikansk synpunkt — nästan alltför tillknäppte och förnäme
utrikesministern riktigt mänsklig igen, vilket helt säkert också var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
