Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Randanteckningar till pressens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANDANTECKNINGAR TILL PRESSENS PROBLEM 293
vänliga avsikten. I kommentarerna pekades det t. o. m. på ansiktsdragens
släktskap mellan hans soignerade diplomatiska polering och den
sammanbitna fattigmansstoltheten bland de poor whites i Tennessee som han
kom ifrån.
Denna personalisering av de offentliga personerna i Amerika är
konsekvent från pioniärfäderna på Mayflower till borgmästare La Guardia i
New York, om vilken tidningarna aldrig slutar att berätta att ingen
bättre eldsvåda i staden får gå av stapeln utan hans närvaro, tidpunkten
må vara hur olämplig som helst. Oavsett om pressen är för eller emot
en person, spelar den på ett rikare register när det gäller att behandla
honom. I Sverige har detaljrikedomen och förmänskligandet när det
förekommer knappast ett vänligt syfte. Gillas en person tas han för
självklar och lämnas i ostörd anonymitet. Det förklarar att även
landshövdingar kan ha för den stora allmänheten alldeles färglösa namn. Skrivs
det om honom, menas det knappast så väl. Det var när något klickade
för Jussi Björling, man bredde ut sig i spalterna om honom. Det var
när man ville motarbeta en farlig karl som dessutom obestridligen hade
personlighetscharm — en charm som folk lätt skulle kunna falla för —
som man skapade ”legenden Wigforss” om en teoretisk spelevinker och
slösare. Just nu har pressen i samlingens tecken bara goda avsikter i
fråga om Wigforss och han får då sjunka tillbaka till en opersonlighet,
som i detta som många andra fall i alla händelser är en mindre oriktig
karakteristik av mannen än legenden var, ty den var falsk.
Vår press träffar precis rätt på sin publik: den vill hellre ha långa
spalter till tjänst för sin illusion om egen överlägsenhet än till tjänst
för sin glädje över andras framgång och duglighet. Åtminstone är detta
sant i den här ständigt underliggande jämförelsen med Amerika. Inte
förrän vi levat därute ganska länge gick detta upp för oss, att
skadeglädje praktiskt taget inte finns där.
Tafattheten i det svenska personintresset yppar sig i en liten symbolisk
detalj, där igen pressen endast speglar det större samhället. För
främ-lingsvakna ögon ter sig nämligen som något av det mest säregna i svensk
press — okänt i de stora kulturländerna — födelsedagsfirandet.
Lokalpressen har väl även i Amerika personnotiser av än mindre betydelse;
luncher och bröllop och annan conspicuous consumption föres där
nog-sammare än här till allmänhetens kännedom. Men nu gäller jämförelsen
något annat. Den gäller behandlingen av samhällets värdiga män och
kvinnor och den tar sikte på annat än ortspress.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
