Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Randanteckningar till pressens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 RANDANTECKNINGAR TILL PRESSENS PROBLEM
Påståendet är, att svensk press — liksom det svenska
kultursamhället — känner sin egen brist på sympatiskt personmåleri och så tar den
50-årsdagen till förevändning för att få säga något gott om en person.
De insatser, som till slut vid 50 års ålder och än mer vid 60 och 70
gör människor till värdefulla medborgare, har nämligen mycket litet
givits personlig färg då de gjorts. För att kompensera detta behöver
man en objektivitetsillusion och så skapar man av födelsedagsfirandet,
som i andra länder huvudsakligen är en familj eangelägenhet, oftast
håg-kommen endast för de yngsta, i stället en rikssak. Examina och
förvärvade titlar, offentliga uppdrag och andra kalla vem-är-det-upplysningar
ordnas upp till parad under ett söndagsklätt fotografi. Men finns det
minsta möjlighet vill man också gärna ha in att jubilaren är ”vänsäll”,
att han i trängre kretsar har ”humor”, att han ”i glada vänners krets kan
slå sig lös och låta allvaret vika” eller att han spelar ett instrument eller
rentav har en hobby. När vederbörande till slut dör får dessa sista mer
personlighetstecknade karakteristiker — som dock ängsligt hålles så
allmänna att de egentligen inte ger några mer konkreta associationer —
riktigt flöda ut och då talas det också om vilka han ”närmast sörjes av” med
titlar och yrken på sönerna samt uppgift om från vilken familj hustrun
kommer och till vilka döttrarna gift sig in, om de inte är för enkla.
Gör man här inte endast jämförelser med Amerika utan även bakåt i
tiden, tycks pressens personbehandling något ha förändrats under de
senaste två åren. Å ena sidan är man under tidens tryck hyggligare
mot dem som skall målas på väggen. Ä andra sidan tar
födelsedagsfirandet ännu större proportioner. — Detta kan synas vara en bagatell att
kommentera men man kommer på spåren åtskilligt av sociologiskt
intresse om man vill försöka förklara en sådan liten nationell egenhet.
Gör osäkerheten i vårt psykologiska intresse oss och pressen
ambivalenta i personbehandlingen, så har vi ett så mycket större plus att
tillgodoräkna oss i sakfrågornas behandling. Den svenska pressen är
långt framom den amerikanska däri, att den hjälper saklig
åsiktsbildning och politisk kultur genom rikligare diskussion. Till en viss del
förklaras detta av själva vår institutionella struktur: vårt remissväsen gör
att politiska och sociala frågor blir ”nyheter” upprepade gånger. Men
det ligger också en särskild redaktionell politik där bakom, som gör mer
nyheter av sociala frågor och håller nyheterna nya längre genom att
begära uttalanden, ordna enquèter, trycka specialartiklar. Samtliga dessa
publicistiska kategorier saknas i stort sett i amerikansk press.
Specialartiklarna finns visserligen särskilt i söndagsbilagorna, som där är syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
