Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Sveriges profil i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
SVERIGES PROFIL I AMERIKA
vet att värt folk årligen samlar in 5 millioner kronor för hednamissionen
och sänder ut över 1 000 missionärer — vilket vi inte vill kritisera — kan
man inte föreställa sig annat än att våra folkrörelser skulle kunna finna
de obetydliga medel som behövs för den här föreslagna kulturmissionen
i Amerika.
Arbetarrörelsen och kooperationen, kyrkorna och kvinnorörelsen,
bildningsförbunden och slöjdföreningen är likaväl som det officiella
Sverige förtjänta av en utrikeskår, som kan på en gång representera,
missionera och — lära nytt. Dessa och andra organisationer borde i visst
samarbete men utan klavbindande former se till att täcka hela det
gemensamma fältet. De skulle ge i uppdrag till sina utsända representanter att
söka kontakter med motsvarande rörelser i den allmänna amerikanska
kulturvärlden men att ändock inte försumma att även utnyttja
Skandinav-amerika som inkörsport. Deras arbete skulle på så sätt anknyta till den
stora historiska uppgift som står och väntar elär ute: ett enande av
Norden på främmande botten först.
För en statlig central institution skulle det kanske ställa sig svårt att
välja sådana representanter, fastän det naturligtvis i och för sig blir
lättare, om man på detta vis går utanför leden av dem som vanligen på
grund av sitt officiösa snitt kommer i åtanke som ”kulturrepresentanter”.
Men det viktiga är att valet inte skall göras som något statligt
likrikt-ningsförsök, utan av de folkliga organisationerna själva. Låt oss inte
överanstränga regeringsansvaret på det kulturella området!
Skall vår kulturpropaganda nyinriktas och intensifieras, gäller det
också att få ut människor som passar det amerikanska kynnet. Det ligger
ingen kritik eller ens en värdejämförelse i påpekandet att
personlighetstyper uppskattas något olika här och där. En tillknäppt och seriös herre,
som här hemma anses representera värdigheten, skulle där närmast mötas
med misstro för att ha en filur bakom öret. Amerikanen undrar vad
det är han döljer. En mer expansiv, gärna både patetisk och skämtsam,
men aldrig avmätt människotyp tas faktiskt på större allvar. Amerikanerna,
som lägger så stor tyngd vid människans eget värde, vill även hos
representanter för en sak eller ett land se det mänskliga.
Idealet för en Sverigerepresentant i Amerika var naturligtvis
ärkebiskop Söderblom: en man som improviserade och dock var genomtänkt,
som inte skydde den slående överdriften i bilderna, men dock tänkte
med balans, som var djupt allvarlig och även vågade vara patetisk, men
som dock hade råd att skämta, t. o. m. med sig själv, som med prelatisk
aplomb kunde omfamna en prinsessa på en järnvägsperrong, men också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
