Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Sveriges profil i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
SVERIGES PROFIL I AMERIKA
betyder för oss och i framtiden än mer kommer att betyda. Den lösning
som allt fortfarande låter vänta på sig kan dock icke vara annat än en
stark svensk nyhetsagentur i Amerika, som telegrafiskt sänder hela vår
press dagliga och ur kulturväsentliga synpunkter valda informationer.
Men detta kräver samarbete inom pressvärlden. Det kräver också att
tidningarna prutar av på sitt begär att ha exklusiva nyheter, om de i stället
för samma pris kan vinna fullständighet i material och balans i analysen.
På andra sidan Atlanten är förhållandena knappast bättre, ehuru det
måste sägas ha varit värdigare aspekter av vårt kulturliv som de
amerikanska tidningarna varit intresserade av. De har inte presenterat
fjolligheter från Tivoli som ”typiskt svenska”. Men vi själva måtte ha brytt
oss mycket litet om vad det stått eller inte stått om oss i den amerikanska
pressen. Föregående vinter, då de amerikanska tidningarna ivrigt gav
spaltutrymme åt även osorterade nyheter från Sverige, var det ibland
rentav en pina att vara en läskunnig svensk i Amerika.
Det hade dock knappast varit nödvändigt att tusentals tidningar där
ute under krigets första halvår med jämna mellanrum skulle ha långa
artiklar om hur vi utökade vår import väster ifrån för att transitera
till Tyskland utan att detta från svenskt håll rättades till. Inte heller hade
det väl varit nödvändigt att så många av de nyheter från Sverige som
kostades telegramporto på skulle vara av typen: att en svensk
riksdagsman föreslagit Hitler till Nobelpris eller att förslag förelåg om
dödsstraffets återinförande. Det fanns oändligt mycket annat av större
betydelse för oss som amerikanerna också hade större iver att få höra.
Vad som framför allt fattas är det som de utländska journalisterna
själva av naturliga skäl har svårast att ge: en vägning och motvägning
av nyheterna, en balans till argumenteringens tjänst, en högklassig
kommentar av några med svenska förhållanden genombekanta personer.
Under finlandskrisens dagar framträdde Sverige t. o. m. i New York
Times ibland mycket likt ett Balkanland. Diskussionen om att kungen
skulle abdikera och regeringen avsättas var inte uppbygglig och skulle
nog ha kunnat ges rimligare proportioner i amerikansk press, om vi
här hemma bättre tagit oss an den journalistiska representationen. De
amerikanska journalisternas vana att oproportionerligt citera
Stockholms-Tidningen (oftast helt enkelt kallad ”Tidningen”, vilket gav officiösa
associationer) och än mer Aftonbladet och Allehanda, eftersom dessas
utgivningstid passar telegramtiderna över Atlanten, gav kanske inte heller
— med all respekt för dessa organ — en så allsidig och rättvisande bild
som möjligt av vad som var svensk opinion, ens sådan denna avspeglades
av pressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
