Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Sveriges profil i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338-
SVERIGES PROFIL I AMERIKA
officiell inblandning — om den av sig själv utvecklade sig till den
ingående, objektiva men sympatiska registrering av händelser och
förhållanden i Sverige som i normala tider vore allt vad vi kunde önska -—
och om det inte vore krig så att vi dessutom även kan behöva censur
av det nyhetsmaterial som går ut från vårt land. Efter det sista årets
delvis komiska, delvis tragiska erfarenheter torde utrikesdepartementets
pressbyrå vara den första att instämma i denna fromma önskan.
Vi skall här inte ge oss vidlyftigare in i det positiva
organisationsproblem som nyss antytts i sina bredaste drag och som ännu icke är
tillfredsställande löst. Några påpekanden, närmast av negativ innebörd,
gavs av den ena av författarna i en artikel i Dagens Nyheter den 4 augusti
1940. Problemet om censurens anordning får emellertid aldrig bli
huvudsaken.
Till slut är den positiva uppgiften att ge upplysningar — sannfärdiga
upplysningar — och stimulera till skildringar långt viktigare än någonsin
den negativa att undertrycka. Den officiella omvårdnaden om utlandets
pressmän -— good-will-ambassadörer som de är — får inte tjäna till att
ersätta de direkta kontakterna med regeringsmedlemmar, kulturpersoner,
sociala problem, konst och vetenskap. Den skall tvärtom förmedla dem.
Detta är det huvudsakliga: även om det kostar litet möda och mycken
älskvärdhet måste vi göra allt för att bevara den förståelse vi ännu har
i Amerika. En gång kommer den dag, vare sig det tar två eller tjugu
år, då världens affärer skall göras upp. Vi får varken genom lättsinne
eller oskicklighet slarva bort den sympati som vi mer än de flesta andra
folk har fått av den nation som i slutuppgörelsen blir den viktigaste på
den demokratiska sidan.
I all slags kulturpropaganda i Amerika är det till slut en sak som vi
aldrig får glömma: genomsnittsamerikanen talar om och tänker på
”Europa” som en enhet, precis som vi talar om ”Amerika”. Särskilt under
de sista åren har man ofta reagerat politiskt med ledning av en förklarlig
allmänföreställning att denna utskjutande udde av Asien, som på
jordgloben utmärks som Europa med nog så oviss kulturgräns åt öster, håller
på att överlag barbariseras.
Det är klart att det är en stor svårighet att avgränsa oss från resten
av den olyckliga världsdelen. Och ur amerikansk synpunkt vore det rent
orimligt, om vi skulle söka avgränsa ej blott vår politik utan även själva
vår kultur med lika tjocka streck åt alla håll, mot både diktaturer och
demokratier. I den bild vi vänder utåt Amerika måste vi ta öppnare
ståndpunkt. Illusionen att vi på den kvarlämnade halva halvön Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
