Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
SVERIGE — OCH NORDEN
heter. Även om vi således av hänsyn till rikets farliga läge skall tillåta
ett tillfälligt ingrepp i hrev- och telefonhemligheten — för att i
exemplifieringen åter anknyta till de redan berörda detaljerna av våra
med-borgarfriheter — och även om vi av samma skäl måste avstå från full
offentlighet kring den extraordinära statsverksamhet som handhavandet
av denna censur innebär, framstår det som ett väsentligt rättsintresse, att
verksamheten sker på fast laglig grund, att det blir stadgat och klarlagt
vem och vilka som utövar den och i vilken egenskap samt under vilka
villkor och på vilket ansvar. Skall vi skapa möjlighet för en
tidnings-censur att tillgripas under vissa svåra yttre förhållanden, är det av
yttersta vikt ej blott att dessa förhållanden snävt och tydligt anges utan
även att den administrativa proceduren blir i detalj stadgad samt
villkoren för utövandet i det särskilda fallet av ett publiceringsförbud noga
kringgärdade.
Godtycklighet är inte den farligaste verkan, som kan väntas, om den
rättsliga regleringen och den rättsliga kontrollen försummas. Det bör
måhända särskilt tilläggas, att det ur rättsprincipernas synpunkt är en
synnerligen betänklig tendens man överallt i politiken och
administrationen — även i dess spetsar — mött denna sommar och höst, då det
oavbrutet tänkts och även sagts rentut, att den rättsliga kontrollen kan
ersättas genom en politisk kontroll, närmast genom samlingsregeringen,
som ju har praktiskt taget hela folkets förtroende.
Och det bör klart deklareras att ingen grupp av människor, vore de
än skapta som änglar och genier, under några förhållanden, vore de
än så svåra, bör ges ett så stort förtroende. Och ingen grupp av människor
bör begära det. Ty denna tankegång innebär ett förnekande av själva vår
rättsordning och speciellt av den enskilde medborgarens rätt.
Talesättet: ”Detta är nu en politisk fråga och inte en rättslig”, använt
att som försvar täcka statsåtgärder vid sidan om, eller mot, gällande rätt,
innebär i sina konsekvenser att medborgaren icke längre har de
rättigheter han varit tillförsäkrad i vår rättsstat. I rättsstaten står nämligen
rätten i så måtto fri gentemot politiken, att denna kan rubba rättssystemet
blott på rättsligt reglerade vägar.
Praktiskt kommer tankegången att visa sig vara desto farligare för vårt
rättssystem i samma mån otillräckligt rättsreglerade och rättskontrollerade,
för att inte säga klart rättsstridiga, statsåtgärder genom flitig användning
får utbildas till vanesanktionerade ”mönster”. Dessa ”mönster” stadfästes
nu under en politisk kontroll, som verkligen har medborgarnas samlade
förtroende, vår samlingsregering. Men de kan knappast förmodas bli
lämnade obrukade av framtida politiska maktutövare, som icke äger detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
