Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE — OCH NORDEN
365
ut för jordbruket — annat än den väg som ligger i ett segt fasthållande
vid höga pris på jordbruksprodukterna.
Det är denna skillnad i inställning, som nu gör bönderna till en något
mer oviss del av vår allmänna opinion. De minns också möjligheterna
till extraordinära vinster under förra världskriget. Och så har de fått
en dålig skörd.
Vad som här behövs är en ärlig och djupgripande principdiskussion
och en rationell uppläggning av jordbrukspolitiken under alternativa
antaganden om marknadernas framtida utveckling. Man bör syfta att
ge jordbrukshjälpen även nu under kriget en sådan utformning, att
bönderna rättmätligen inte bara känner sig få hjälp för stunden utan
känner sig ha en plan som gör framtiden rimlig. Den uppgiften är icke
olösbar.
Det är ävenledes skadligt att låta det socialpolitiska tänkandet i vår
nation förslöas. Nu om någonsin är den rätta tiden för vår
socialvårds-kommitté att ta verklig sats. I en av statsfinansiella skäl nödvändig
reformpaus har man ju det gyllene tillfället givet att ägna sig åt tänkande
och planerande, inventerande och reviderande. Man har först över sig
den yttre nödvändigheten att ekonomisera och därför rationalisera. Och
än mer: i en tid så rik på omvälvningar som denna behöver rationella
nyanordningar inte mötas av det motståndet, att de ter sig som för stora
avbrott i den gamla invanda slentrianen.
Nu liksom i alla revolutionstider blir det plötsligt lika ”normalt” att
skapa något nytt som att återgå till något gammalt. Varför skulle inte
det svenska folket för vår egen demokratiska ordning kunna utnyttja
detta tillfälle i stället för att låta initiativet bara ligga hos de främmande?
Just nu är således tillfälle att efterlysa en socialplanekommitté med enkelt,
praktiskt, mänskligt grepp på problemen men samtidigt inte alldeles utan
vision. Den skulle redan för den närvarande kristiden kunna ge den
väsentliga valutan, att den skyddade oss från att låta de tillfälliga
besparingarna drabba alltför irrationellt. Inskränkningarna skulle rentav kunna
utnyttjas i rationaliseringssyfte.
Överhuvudtaget är det ytterligt farligt att länge till låta folket dväljas
i en passiv och avvaktande åsiktslöshet på alla områden av vårt framtida
nationella liv. Krisadministrationen är nu upplagd och chockerna
genom-levda. Nu gäller det för det svenska folket att visa, om det kan både
driva krispolitiken och samtidigt bygga grundvalen för framtiden. Så
högt måste nämligen kravet ställas på oss just i denna övergångstid. Vi
får inte låta alla utvecklingskurvor stupa brant neråt till det ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
