Note: Alva Myrdal died in 1986, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Sverige — och Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 SVERIGE — OCH NORDEN
vari vi lever och kvietistiskt ställa framtiden beroende av hur framtiden
ställer sig.
Vi behöver för vår folkmoral det intresse i det nationella livet, som
ligger i en modig framtidsplanering. Även om en dylik framtidsplanering
kommer att utlösa en diskussion, där olika meningar gör sig gällande,
kommer den att verka livande och lyftande. Vi behöver rentav mer av
öppen meningsbrytning i alla dessa civila sakfrågor för att riktigt känna
hur väsentligt eniga vi är i vårt huvudintresse att bevara Sveriges ära,
frihet och fred genom stormtiden.
Emellertid skall heller icke ansvaret för denna framtidsdiskussion bara
vältras på staten. Staten och dess utredande organ är sannerligen inte
skapta till idésprutor. Som i andra tider är det också nu enskilda
medborgare och deras organisationer, som i sista hand måste svara för
impulserna och tankeansatserna i samhällslivet. Och det ansvaret bör
vi medborgare känna ej blott lika starkt utan starkare i denna tid. I själva
verket behöver nationen just nu till det yttersta nyttja alla de resurser
den äger till framtidssyftande idépolitisk diskussion.
Var och en som ser den hotande idénöden efter kriget borde allvarligt
överväga, om han verkligen ger sin andliga energi åt de ur nationella
synpunkter rätta uppgifterna. Det är visserligen alltid en dygd att vara
trogen i det lilla men inte om det kommer i konkurrens med troheten
i det stora. Vi får inte låta oss bedövas av det tillfälliga trycket och söka
en lättnad i smått dagligt pliktarbete, även när vi kanske skulle kunna
rycka upp oss till skapande insatser.
Det är därvid en fara att kännedomen om vårt utmärkta statliga
utredningsväsen vant enskilda medborgare för mycket av med att arbeta
självständigt med samhällsproblemen. Men ingen människa blir mer
sakkunnig, därför att hon sitter i en kommitté och får sex kronor
sammanträdet. Finner vi en planläggningsuppgift försummad av regeringen, borde
det i ett fritt land vara den enklaste sak i världen, att ett antal
sakförståndiga personer organiserar sig i en arbetsgrupp för att själva ta hand
om uppgiften.
Regeringen kan ju inte alltid väntas döma rätt om vad som är viktigt
eller oviktigt. Därom råder för övrigt alltid olika meningar i en
demokrati. Regeringen är dessutom överhopad med bekymmer och har ont
om tid att tänka. Så är det redan i vanliga tider. Vissa av de allra
viktigaste frågorna är regeringen slutligen av utrikespolitiska skäl just
nu ohågad eller förhindrad att röra vid. Här måste på nytt den
demokratiska arbetsfördelningens princip komma till tillämpning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
