Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spökfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Delfinen såg stort och runt med sina vattniga
ögon på valen.
»Du glömmer ju det viktigaste», sade den –
med något litet förebrående i rösten.
»Nej, vad då?»
»Att odjuret inte hör till vår natur, att
det var jämnsvart både ovan och under. Det är
människoverk, ser du.»
»Aj, det var ju så sant», hajade valen till.
»Men – hur skall väl detta kunna förklaras,
frände. Skeppet, som odjuret anföll och förstörde,
det veta vi, att det är människors verk – ja,
deras stolthet. Hur kan då människan själv förfärdiga
ett redskap, som så förstör det vackra fartyget.
Människans kamp mot oss djur, det förstår jag. Av
mig får man späck och tran, av fiskarna mat och av
de fyrfota djuren hudar till kläder – och människans
strid mot elementen, mot stormar, kyla och värme, det
begriper jag också – men – att först bygga det
härliga fartyget och sedan en apparat att förstöra
det med – se det, det övergår alldeles mitt förstånd.
Ty antingen är jag oerhört inskränkt, som inte begriper
det fina i detta människans handlingssätt, eller också
är människan galen. – Nå väl! För att avgöra denna fråga
och få litet klarhet i saken, så låtom oss undersöka den.»
»Mycket gärna, frände, men hur? Odjuret går så fort,
att man omöjligt kan gå i kapp med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
