Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spökfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det och språka – även om man skulle ha lust»,
menade delfinen.
»Nej», skrattade valfisken, »men jag har en idé.
Och den skall du få höra. Att det finns flera än
ett av de där odjuren är tydligt, då du redan har
sett två av dem. Och om de äro avsedda att vara
mordredskap för fartyg, så måste det väl åtminstone
finnas någorlunda lika många av dem, som det finns
fartyg på haven.»
»Javisst.»
»Där ser du. Och givetvis ha väl inte alla träffat
sitt mål – jag minns hur ofta jag själv gått fri
för harpunerna. Således ha de fortsatt, intill deras
kraft tagit slut, och då ha de helt enkelt sjunkit
till bottnen. Alltså, frände delfin, förstår du, vad
jag menar?»
»Ja. Att vi sänka oss ned till bottnen och försöka
att få fatt i ett sådant där dött odjur.»
»Just precis», svarade valfisken.
Och så bar det i väg. De bägge djuren satte kurs
rätt nedåt genom det klara, gröna vattnet. Snart
uppnådde de bottnen, och nu började ett ivrigt
sökande. De jagade fram och tillbaka – men måste
snart åter stiga upp till ytan för att hämta frisk
luft och för att vila sig.
Ty ju längre ned de kommo mot bottnen, där det var
som djupast, desto hårdare tryckte vattnet mot deras
kroppar, så att de ibland trodde att de skulle tryckas
samman, och fort måste uppåt, där trycket lättade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
