Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en i hopen finnas, som man fast mer hafver göra med för lag och ting, och
uti sina saker oroligare är, än hundrade, som bo på gården allena.
Der-före befalle vi dig, att du skall förehålla hemälde våra undersåter, att
de hvar för sig isynnerhet efter par eller mantalet förtecknade äro,
förbemälde häradshöfdinge-penningar utgöra, efter de vilja alla lag och
rätt njuta12. ”Och der någor finnes, som genom tredsko tillbakastår, då
befalle vi dig, att du utpantar penningarne och dem sedan vår och
rikets troman råd och skattmästare, som samma häradsrätt i förläning
hafver. tillställer.” Af kongl. brefvet till landshöfdingen den 22 Okt.
1652 inhemtas, att de som hade häradshöfdingeräntan i förläning, sjelfve
aflönade lagläsaren. Att ordinarien sannolikt någon gång blef lönlös,
måhända äfven vikarien, tycks följa deraf, att fogdarne t. ex. 1580
förständigades, det folket samma år icke fick lemna räntan till
härads-höfdingarne. utan skulle hon anammas för kronans räkning, samt borde
då utgöras med 1 skäppa råg af hvarje man, eller till det minsta hälften
god torkad råg och den andra hälften godt rensadt malt13. Med 1652
indrogs räntan till kronan, som sedan aflönade häradshöfdingarne.
Beträffande åter tingsgästnings-penningarne, som utgjordes med 3
skilling-ar af matlaget, och hvaraf nämnden fick sin andel, så hafva ej heller
dessa alltid ordentligen utgått. Vid 1686 års riksdag klagade ombuden
från Dal, att kronan tagit denna lilla aflöning från nämnden. Rättelse
lofvades. Genom riksdagsbeslutet 1840 blefvo de skattskyldige helt och
hållet befriade från denna afgift.
Vid 1719 års riksdag klagade bondeståndets ombud från Dal, att Carl
XII delat provinsen i 2:ne domsagor samt enskildt för landskapet den
18 Juli 1718 inrättat en lagsaga. Denna sednare indrogs den 22 April
1719. Lagmannen Sven Dimborg erhöll Westerbottens lagsaga 1722. Den
tillsatte nye häradshöfdingen, David Rosenholm, förflyttades äfven den 22
April 1719 till Flundre, Wäne m. fl. häraders domsaga i Westergötland.
Landskapets delning i 2:ne domsagor gick dock i fullbordan genom
rikets ständers beslut den 30 Jan. 177014. 1795 utverkades att norra
12 Dessa obestridliga förnuftsskäl äro tillämpliga på flera förhållanden, än det
förevarande.
13 Registraturet s. å., fol. 112.
14 Tidningen för samma riksdag, n:o 150, den 15 Juni 1771.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
