Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Ännu på Sicilien. Resor på dess östra kust. Messina, Taormina, Etna, Catanea, Syrakusa. Minnen och frågor. Jettarne och Jupiter. Enslighet i Messina. Diodorus af Sicilien. Regnväder och solskensblickar. Blickar åt Österlandet. Till Malta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
beslöjad borde luften, skyhimlen vara öfver Cyane’s hem,
hennes, som ej ville låta trösta sig öfver ungdomssysterns
bortröfvande och som derföre, berättar dikten, af gudarne
förvandlades i en källa — "Fonte Cyane" — som ständigt
utgöt sin tåreflod genom nejden, tills hon möttes och
tröstades af flodguden Anapo. En mängd Jungfrusländor, med
fyra skira, mörkblå vingar, flögo omkring båten och satte
sig på strändernas växter. Äfven en mängd små fåglar
flögo omkring oss med sakta qvitter, såsom ville de ej
störa najadens enslighet.
I en liten sjö eller utvidgning af floden, helt
omgifven af papyrusplantor — egentligen Cyane’s källa, sade
man oss — stannade vi och anträdde sedan derifrån vår
återfärd. Milda regnbågsfärger lyste i molnen, det var så
lugnt, så stilla och tyst, som i en helgedom. Vid Anapo’s
utlopp väntade oss vår vagn, som förde oss till en by vid
foten af en klippa, på hvilken man visar ruinerna af en
palatslik boning, som man nämner Timoleons. Det må nu
förhålla sig med sanningen af denna sägen huru som helst,
så vittnar dock det ädelt bildade porthvalfvet, som ännu
står qvar af bostaden, om en högsinnad ande, och jag
älskar att tänka mig der utgå och ingå den man, som af
Greklands store var på en gång den ädlaste och den
lyckligaste, och som — hvad än mera var sällsynt bland
Greklands stor-män — icke lät sig berusas af medgången,
utan förblef fast, vis och blygsam intill ändan. Jag vet
intet lif i gamla historien så skönt och så hjertstvrknnde,
som Timoleons, sådant det blifvit för oss framstäldt af
hans biograf Plutark. Olycka och bitter sorg öfvervunna
genom mod och fosterlandskärlek, tapperhet och vishet
krönta med framgång och ära, en ålderdom omgifven af
medborgares kärlek och vördnad — Syrakusas unga män
berättas hafva täflat om äran att bära den på ålderdomen
blinde hjelten och lagstiftaren till theatern, och Syrakusas
Råd förordnade senare årliga fester till lians minne — i
sanning, historiens häfder hafva få så fulländade
menniskolif att uppvisa, få, der lyckan visat sig så utgöra ett med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
