Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. I Alexandrias hamn. Resa och ressällskap från Malta. Furstinnan och Professorn. Storm och stillhet. Pesten och protesten. Jag får ej se Pyramiderna. Men jag får se Palestina. Besynnerlig skickelse. En omvändelse genom David Strauss. Syriska hafvet. Ankomst till Palestina. Jaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i o
något godt, som hon hade i sina föräldrars hem. En
tredje, nägot äldre herre af befälet, med ett utmärkt
hyggligt utseende, sade att ban endast hade ett emot sitt eget
giftermål och det var att han icke gift sig tolf år förut,
så lycklig hade han känt sig under de tolf år, som hans
äktenskap varat. Han hade kunnat hafva en indrägtig
post på fartyg, som gjorde resor till Ost-Indien, men
föredragit att blifva vid dem, som resa på Medelhafvet blott
emedan de tillåta honom att vara några dagar med sin
hustru i Marseille. Om hon icke vore så söt mot mig"
— si gcntille pour moi — sade han, då han talade derom
med mig, sä hade jag icke stadnat. på denna post." Jag
skulle väl vilja kasta en blick in i hans hem och se den
gode mannen mottagas af sin lifliga lilla fransyska!
I hytten, der jag hade min bostad, låg en annan liten
fransyska, äfven lycklig i sitt gifte och som nu reste till
sin man, anställd i Alexandria. Hon var sjösjuk och kunde
ej sätta upp hufvudet, men detta hindrade henne icke att
berätta mig sin lefnads roman, och huru godt man hade
det i Bretagne och huru godt pris det var att lefva der,
och hvilket öfverflöd på mjölk och ägg och smör den
tiden hon lefde der. Men det var nu flera år sedan och
jag förmodar att det nu är annorlunda. Jernvägarne, som
hjelpa att föra alla varor dit, der de högst betalas, till de
stora städerna, fördyra nödvändigtvis lifvet i de små och
på landet, i jemförelse med förr. Den lilla frun var en
fransyska af det älskliga slaget, der mycken godhet paras
med naturlig liflighet och godt förstånd.
Under sådana samspråk och åtskilliga med mig sjelf
förgick äfven småningom min nervösa ångest; och jag kunde
under det jag höll mig fast i bordet läsa och glömma
storm samt allt annat under läsningen af A. Vinèt’s
förträffliga arbete öfver Pascal och hans skrifter. Vinden
fortfor att vara gynsam och jag märkte en viss rythmisk
takt i Borysthènes svängande rörelst-r. Darrande såsom af
kämpa-ifver brusade den fratn genom vågorna, liksom vore
den ett lefvande, viljande väsen.
Fr. Bremer. Hesa. III. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
