Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. I Alexandrias hamn. Resa och ressällskap från Malta. Furstinnan och Professorn. Storm och stillhet. Pesten och protesten. Jag får ej se Pyramiderna. Men jag får se Palestina. Besynnerlig skickelse. En omvändelse genom David Strauss. Syriska hafvet. Ankomst till Palestina. Jaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G 6
Mot tredje dagens afton hörde jag ett par af
besättningen hviska att något gått sönder i machineriet, och jag
såg äfven att nian tagit upp golfvet öfver skrufven. Det
syntes mig klart, att om denna kom i allvarsamt olag, så
måste vi gå förlorade, ty inga båtar kunde hålla ut på
vågor sådana som dessa. Jag tänkte mig så lifligt
stunden då jag skulle omfamna den mörka böljau att det gjorde
mig lugn, och jag somnade djupt för första gången på tre
r.ätter. När jag vaknade var det morgon och stilla. Vi
gingo långsamt utanför hamnen af Alexandria, der vi, för
grundens skull, icke kunde löpa in utom vid dagsljus; och
vågorna, som så ofta väckt mig med sitt dunder, plaskade
nu lekande, vid mitt hyttfönster. Det var mig som den
ljufligaste musik.
När morgonen blef fullt ljus, lotsades Bprysthène in i
hamnen och jag såg solen uppgå öfver en ny verldsdel.
Gula, låga, sandiga reste sig Afrikas kuster ur det klarblå
hafvet. De syntes mig snarlika Maltas, men af gulare
färg, och Alexanders stad lät se några stora byggningar
och orediga massor af hus bakom en skog af master, som
dolde till större delen staden och dess redd. En palatslik
byggnad, mycket liknande ett krystal-palatB, der murarne
tyckas utgöras af fönsterglas, ligger stötande till redden
utanför staden; det är, säger man mig, sommar-palatset
för vice-konungens seralj och ständig vistelseort för en del
af hans harem.
I hamnen hvilket lif! Hvilken mångfald af fartyg,
båtar, nationer, kostymer, färgrika som österlandets sol!
Och dessa österländska gestalter huru pittoreska! Snart
hvimlade det omkring vårt fartyg med båtar oeh folk. Här
kommer en, bemannad med väl tjugu roddare i militärisk
uniform, alldeles hvit, röda mössor med blå tofsar; de
komma att afhämta Holländska Chargé d’Aflaren och hans
fru, och klyfva vågorna med långa åror och militärisk takt.
En hög gestalt står befallande i aktern, turbanklädd, med
det silfverhvita skägget i vågor flytande ned mot gördeln,
bestående af en silkes-shawl lysande af regnbågens färger,
ur hvilken framblicka pistoler samt andra vapen ; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
