Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. I Alexandrias hamn. Resa och ressällskap från Malta. Furstinnan och Professorn. Storm och stillhet. Pesten och protesten. Jag får ej se Pyramiderna. Men jag får se Palestina. Besynnerlig skickelse. En omvändelse genom David Strauss. Syriska hafvet. Ankomst till Palestina. Jaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G 7
har sabel vid sidan och i handen en lång silfverbeBmidd
staf, som synes tjena mera såsom kommandostal, än såsom
käpp. Andra båtar föra män med rikt, i guld och silfver
utsydda pelsar och turbaner af alla färger, hvita, gröna,
brokiga. Ansigtena hafva en vacker, allvarsam karakter,
näsorna äro stora, men välbildade, örnlika; ögonen mörka,
ovalt formade med skarpt tecknade fina ögonbryn: anletet
ovalt, långt, mera magert än fylligt. Fruntimmer ser man
icke till. Från dessa praktgestalter skiljer sig skarpt en
mängd andra, som fylla båtarne här och der, och nästan
alla äro roddare. Deras kläder och turbaner hafva
jord-eller tobaksfärg, deras ansigten äro mera runda och mycket
mörka. Det är Fellahs eljer Fellahins; — så kallar man
den grofarbetande och jordbrukande folkklassen. Bland
den fartyget omgifvande mängden, som äfven med väld
söker att klättra upp derpå, tillbjudande sin tjenst eller
sina varor, äro äfven mohrer, negrer, folk af alla färger
och klädedrägter, en del i trasor, men alltid pittoreska.
Solen hjelper till att drapera dem.
I en båt helt nära fartyget, står ensam en Fellahin.
Han har afkastat sin mantel och, vänd mot den uppgående
solen, förrättar han ifrigt sin morgonbön under det ban
upprepade gånger kastar sig framstupa ned i båten, hvars
botten han bcrörer med sin panna. Hur de öfriga väsnas
och storma i hans grannskap — det störer ej hans
andakt.
Af en vänlig Amerikanare och Cosmopolit i Rom samt
af andra vänner har jag med mig åtskilliga bref, så väl
för Alexandria, som för Cairo, och väntar blott att
strömmen af resande andliga och verldsliga lemnat fartyget, för
att äfven jag må i god ro kunna gå i land. Jag ämnade
tillbringa en vecka i Alexandria, sedan resa på jernvägen
— endast 6 timmars väg hade man sagt mig — till
Cairo. der tillbringa vintern, och mot våren, möjligtvis
med några engelska eller amerikanska bekanta, göra resan
till Jerusalem. Så var min plan. Då öfverraskades jag
af underrättelsen om den i Egypten utbrutna farsoten, om
de turkiska quarantänerna och om alla de svårigheter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
