Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. I Alexandrias hamn. Resa och ressällskap från Malta. Furstinnan och Professorn. Storm och stillhet. Pesten och protesten. Jag får ej se Pyramiderna. Men jag får se Palestina. Besynnerlig skickelse. En omvändelse genom David Strauss. Syriska hafvet. Ankomst till Palestina. Jaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•58
under resan till Palestina skulle möta den, som här stigit
i land. För pesten kände jag ingen fruktan, men väl för
att blifva stängd från det heliga landet.
Den ryska furstinnan, som äfven velat besöka
Egypten, blef motad af samma betänkligheter, och beslöt i följd
deraf att uppgifva Egypten och nu direkte fortsätta resan
till Palestina. Och då hon förnam att jag umgicks med
samma tankar, lät hon genom professor Lewison, vänligt
erbjuda inig att göra resan från Jaffa till Jerusalem i
sällskap med henne och i skydd af den eskort, som ryska
authoriteterna skulle förskaffa henne. Det var ett tillbud
alltför godt att icke genast bestämma mig. Jag kunde
på detta vis komma till Jerusalem utan fara för de
Arabiska röfvarne, och professor Lewisons välvilja, hans
bekantskap med Hebreiska och Arabiska språken försäkrade
mig om ett skydd, som jag för första gången under mina
resor kände mig icke kunna väl undvara. Hans godhet
och klokhet, hvaraf jag under dessa dagars sam-resa haft
mer än ett prof, furstinnans behagliga personlighet läto
mig tacksamt antaga förslaget.
Och nu är allt sagt och beslutadt. I morgon eller
i natt fortsätta vi resan på Borysthène till Jaffa — ett
dygns resa — och jag har i dag för första oeh sista
gången sett Isis’ och Osiris’ land. Jag ser längtande öfver
till de gula, sandiga kullarne, der långa låg af kameler
långsamt draga fram, och der, i närheten af Alexandria,
lummigt gröna parker framskymta: jag ville så gerna, så
gerna se något mer af det gamla underbara landet! Men
det skall icke ske, och kanske är det bäst så. Hvad säger
jag? Det är helt visst bäst så. I stället att denna
vinter stadna i Cairo vill jag nu blifva i Jerusalem; i stället
att i min själ upptaga många föremål vill jag samla den
för ett — det enda nödvändiga för mig och — för alla!
Om bord pä Borysthène, den 19 Januari.
’ Himlarna förtälja Guds ära och fästet förkunnar hans
händers verk I Ord kunna ej beskrifva dagens och sce-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
