Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Efter en half timma stego vi äter till hast för att
icke hvila förr än i Jerusalem. Arabgossen Dahud, som
förde mitt bagage, — (min andra arab hade alldeles
försvunnit) — och ett par af kavasserna stämde då och då
upp en oharmonisk, skränande sång, den jag dock gerna
hörde, ty det kändes tryggt. Under denna musik och de
gälla maningsropen till hästarne: "Yeah! Jeh!" tågade vi
upp och ned emellan berg och backar, som här och der
voro buskbeväxta, men mestadels kala och stenhöljda.
Hästarne fingo sjelfva välja sin väg så godt de det kunde
och säkrast var det också att öfverlemna åt dem denna
omsorg; men min rossinante hade derunder starka
distrac-tioner vid åsynen af hvarje liten grön växt, och professorns
rop: ’Vorwärts, Vorwärts!" tvingade mig att med ropen
"Yeah! Jeh!" och med slag af stegbyglarne mana på min
tröga eller trötta kamp.
Furstinnan red förut med sina herrar; bagage-förare
och vakter följde. Snart förlorade vi dem ur sigte.
Professorn och jag, ledsagade af Abhul, lemnade oss efter,
hvilket var godt för lugnet och tryggheten af färden.
Professorn var vid bästa lynne, kallade mig "Sitti (Arabiska
benämningen för ett fruntimmer af anseende) Fredrika",
hvaremot jag kallade honom ’ Kavasche" (herre) Basilio,
enligt österländska bruket att kalla en person vid endast
dess dopnamn. Kavassen Abhul — den ansvarige
anföraren för vår karavan — då han hörde mig kallas ’"Sitti
Fredrika’’ frågade professorn om jag vore en slägting till
"Sultanen af Preussen, som hette Fredrik?’’ "Ja," —
svarade professorn allvarsamt — "ja, en aflägsen slägting
till denne sultan!" Hvarpå han underrättade mig om min
nya värdighet och hade sedan obeskrifligt roligt åt detta
infall. Som en aflägsen slägting till kungen af Preussen
fortsatte jag tnin väg och erhöll derefter af Abhul
betydligt mera uppmärksamhet. Den vackra och ståtliga
mannen hade redan escorterat öfver 10,000 pilgrimer till
Jerusalem och fått derföre en hedergmcdalj af
Sultanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
