- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Andra bandet, Tredje delen: Palestina och Turkiet /
93

(1860-1862) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

I grafrummet ser man, utom flera målade, smaklösa
bilder, en, af flera lampor upplyst sarkofag eller
stenkista, betäckt med en enkelt slipad sten. Detta föregifves
vara frälsarens likkista. Medan jag stod inne i rummet
kommo tre män. Männen från öknen kunde ej hafva sett
vildare ut, deras gestalter och lemmar voro ovanligt stora
och grofva, deras anletsdrag starka och dystra. De aftogo
sina skinnmössor — en af dem hade hufvudet rakadt och
endast en lång tofs bår på dess topp — och de böjde sig
och kysste åter och åter den kalla stenen och tryckte mot
den sina pannor med ett uttryck så allvarligt, så djupt att
— det rörde mig.

Äro vi så visa i vår förståndiga protestantiska kyrka
då vi derur hafva banlyst alla yttre tecken af tillbedjande
kärlek, och stå styfva och stela, der de katholska och
grekiska christna böja sina knän och närnia varma,
tillbedjande läppar? Jng tviflar derpå. Dock måste andens
dragning vara fri och icke bindas af bruk och vantro.

Ifrån grafven gå pilgrimerna vanligen några trappsteg
uppför till ett stort, grant, förgyldt, med målningar och en
mängd dyrbara prydnader utsmyckadt half-chor — den
egentliga grekiska kyrkan. Här kyssa de en stor rund
marmorkula, som de kallar "Nafvelstenen" och anse ligga
på jordens medelpunkt. Omkring den fästa de äfven små
brinnande ljus. Sedan gå de och kyssa flera bilder och
ställen kring väggarne. Uilderna hafva alla en stel,
enformig karakter. Biskoparne hafva alla samma min, samma
näsor och munnar, och lyfta alla på samma sätt handen
med tummen sluten mot tredje fingret. Kejsarinnan Helena
synes här den oskönaste af alla kejsarinnor. Jag skall
icke föra dig vidare omkring i de flera gångarne, gallerierna
och kapelleraa inom kyrkan, icke i katholikernas kyrka
der, ty den innehåller ingenting märkligt, och jag fruktar
att du redan är trött af vandringen. Vi vilja åter gå ut
i rotundan, der en procession bildat sig och der vi se
prester med kors och ljus och fanor under sång anföra
flocken af pilgrimer, som följa dem rundt omkring
graf-kyrkan och sedan ut åt för-rummets sida. Men vi vilja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:19:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/3/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free