Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. I Jerusalem. Tillbakablick på resan från Jaffa. Vår karavan. Min ensliga färd. Ny värdighet. Luftens och landskapets skönhet. Ankomst till Ramleh. Tröttande dagsresa. Ankomst till Jerusalem. Pilgrimerna och den heliga grafven. Oljoberget och Gethsemane. Judarnes klagodag. Gudstjenst i Evangeliska kyrkan. Vandring genom Hinnoms, Kedrons och Josaphats dalar. Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
döttrar gick jag, kl. 4 eftermiddagen till klagoplatsen, en
gata i turkiska qvarteret, nära invid den stora moskéen
El Sahahrah på Salomos tempelplats. Ena sidan af gatan
utgöres af en mycket hög mur, som omgifver tempelplatsen,
nu turkarnes Haram. En del af denna mur anses vara
qvar af murarne till Salomos tempel, och visst är att
stenarne i den nedra delen äro af ofantliga proportioner och
af en ännu synbar sorgfällig slipning och sammanfogning,
olika med nyare tiders stenbyggnad och synnerligen med
den Saracenska, hvilket äfven murens öfre del utvisar.
Längs med dessa jettestenar stodo några och femtio
personer, män och qvinnor — de sednare i en afskiljt! grupp
— och klagade och talade högljudt på hebreiska, vända
mot muren. Männerna bugade eller vickade oupphörligt
fram och åter med kroppen under det de läste högt ur
böcker, dem de höllo i händerna. Qvinnorna, insvepta i
långa hvita skynken, hvilka tjenade dem både såsom
mantlar och såsom slöjor, lågo eller lutade sig öfver de
stora stenarne, hvilkas kanter hkr och der stodo fram ur
muren, kysste dem, tryckte mot di m sina pannor under
sakta jemmer. Flera tycktes mig gråta på fullt allvar.
Arabiska barn betraktade dem skrattande, dock utan att
störa dem. Jag kände mig nära att med dem gråta, ty
di ras sorg är här mer än berättigad, antingen den
gäller det förflutna eller det närvarande. Judarne äro
hårdt tryckta i Jerusalem oeh utgöra dess fattigaste
befolkning. Sedan de judiska qvinnorna en god stund sakta
jcmrat sig och gråtit, såsom vid en älskad väns dödsbädd,
gingo de tysta, efter hvarandra, bort, i det de svepte kring
sig den vida hvita slöjan, som ej döljer ansigtet eller den
öfre delen af hufvudets turbanlika prydnad, öfver hvilken
den är fästad. Denna drägt är utmärkt ädel och klädelig.
Också förekommo mig alla dessa qvinnor att hafva ädla
drag, några voro unga och utmärkt vackra. Männerna
dröjde qvar ännu länge sedan qvinnorna gått, bort, och
blefvo alltemellanåt mycket högljudda i det de uppräckte
händerna och ropade in genom stenarnes brustna
fognin-gar: "Jeruscholojim ! Jeruscholojim !" m. fl. klagande ord. Dt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
