Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Ridt till Urtas dal. Traditioner och legender. Herodion. Utsigt af Bethlehem. Nybyggaren Meschullam. Fikonträdets trenne skördar. Palestinas jordmån. Urtas dalars minnen och möjliga framtid. Kedron flödar. Folkfest i Kedrons dal. Stor middag i ett Harem. Pascha Soreija. En natt på Oljoberget. Besök i Omars moské. Prins Alfreds intåg i Jerusalem. Besök i synagogor. Karait-familjen. Beredelser till påsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 70
tisk halfdager. Olivträdens skuggor hade aldrig synts mig
så djupa och sköna.
Syster Emilie och jag hade tillsammans läst Frälsarens
sista tal på Olivberget (i Joh. Ev.) och sedan samtalat
om några det inre lifvets phenomener. l’å mina frågor
hade hon berättat mig hvad som fört henne att utbyta ett
angenämt familjelif och verldslif mot ett lif af mycket
arbete och mången försakelse, men ock af utveckling för alla
själens bästa krafter och af rik inre tillfredställelse — det
lif som nu är hennes såsom diakonissa. Ärligt och ädelt
hade hon låtit mig se i djupet af sin själ. Himlahvalfvets
ljus syntes mig ej så skära, som dennas sanning I Sedan
hade hon, som vakat hos en sjuk under tvenne föregående
nätter, sökt hvilan på sin bädd. Jag hade ej vakat, jag
behöfde ej hvila, och — natten var så skön! Jag
tillbringade den nästan helt, under vandrande eller sittande på
muren emellan tornet och minareten. Jag kan icke
beskrifva luftens ljuflighet. Det fläktade sakta från
Medelhafvets sida, men fläktarne voro friska och varma på en
gång. outsägligt, |jufliga. Jag tyckte mig i dem känna
kraften af orden: Frid vare med eder! Huru jag sög
dem, dessa fridsfläktar med min själ, med min kropp !
Så timma efter timma under den stilla, underbart sköna
natten.
Tupparne begynte gala, och snart derpå blef en
förändring i rymden. Månen bleknade och sjönk bortom
Jerusalem, och öfver Moabs bergskedja färgade sig en ljusröd
rand ; Döda hafvets spegel blänkte ljusblå och klar vid foten af
de mörka bergen. Luften förblef lika mild, men vinden
kom nu från Jordans sida. Jag väckte syster Emilie, och
från höjden af minareten, vandrande rundt om på dess
galleri, betraktade vi alla skiftningarne af ljus och skuggor i
det stora landskapet under det morgonrodnaden steg och
beredde solens ankomst. Jag hade glädt mig att här uppe
få skåda färgprakten af en österländsk soluppgång. Men
karakteren af denna morgon, liksom af denna natt, var
icke prakt och glans, utan mildhet och frid. Himlen var
lätt, beslöjad i öster, och då solen gick upp var det i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
