Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Ridt till Urtas dal. Traditioner och legender. Herodion. Utsigt af Bethlehem. Nybyggaren Meschullam. Fikonträdets trenne skördar. Palestinas jordmån. Urtas dalars minnen och möjliga framtid. Kedron flödar. Folkfest i Kedrons dal. Stor middag i ett Harem. Pascha Soreija. En natt på Oljoberget. Besök i Omars moské. Prins Alfreds intåg i Jerusalem. Besök i synagogor. Karait-familjen. Beredelser till påsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
förmildrad glans; han tÄlte att man fästade på honom sina
ögon och drog till sig blicken utan att blända den. DeBto
mera symbolisk och betydande syntes mig denna
soluppgång. Och sakta och mild, men med klarnande sken steg
dagens kung öfver bergen, öfver Döda hafvets vatten och
Jordans dal, som derunder blef åskådlig härifrån, såsom
jag aldrig sett det förr. Judeas vilda bergsöken,
Jerusalem med dess sköna tempelplats och grå husmassor, dess
grönskande kullar i söder och vester, de dunkla
olivlun-darne utom Damascus-porten i norr, framstodo i skarp
relief ur skuggorna i morgonsolens glans. Allt vidare blef
den krets, som solstrålarne upplyste för våra blickar, och
än vidare följde dem våra tankar dit våra ögon ej längre
kunde nå. från Palestinas berg — dessa berg, på hvilka
bortläggas skulle svepeklädet, hvarmed allt folk besvept
är*) — till Europas och Afrikas länder och bortom
hafvet till den fjerran verldsdel, der alla verldsdelar folk och
frukter komma tillsammans, der kanske ännu ljusets
ädlaste frukter skola mogna — det sköna, stora land som
jag näst mitt eget älskar högst på jorden I . . . . Ord
kunna icke beskrifva skönheten af denna morgonscen. ej
makten af de känslor oeh tankar den väckte.
"Sitti Amuna" kokade at oss kaffe, äkta tjockt, svart
arabiskt kaffe, som smakade oss väl efter nattens vaka och
som vi förtärde med arabiskt bröd. Sedan gingo vi ut
på Olivberget österut — en trakt, som jag ej kände.
Berget är här en grönskande platå, vid hvars ända några
mycket "heliga" Derwischers grafvar höja sina hvita
kupoler. En makalös rikedom af röda och gula anemoner lyste
på den gröna gräsmattan, skimrande af dagg i <let varma
sol-ljuset. Ett litet stycke bortom dervischernas grafvar
sänker sig berget tvärt med några afsatser nedåt slätten.
Långt framanför, åt Bethanien till, lyste träden i blomma
ur aprikos- och mandeldalarne. Hela nejden syntes
grönska och blomma i vårens famn.
") Es.: kap. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
