Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 9
De Vest-Asiatiska folkens dyrkan uf himlafästets ljus
och af naturens krafter samt de offur, som voro förbundna
med Baals (sol-gudens) och Astarte’s (mån-gudinnans), och
framför allt med jord-guden Molochs dyrkan, kunna icke
vara dig alldeles obekanta, ännu mindre den ädlare
elds-och lefnads-lära, som, under namn af Zoroasters, m«r än
2,000 år före Christus för en tid undanträngde den i
Baktrien och Medien herrskande afguda-dyrkan och blef
det stora Persiska rikets rådande folk-religion.
Mumierna och målningarna från Egypten, dem vi se
i alla Europas muséer, måste ock hafva sagt dig åtskilligt
om de gamla Egyptiernas kultus af de döda, samt om det
ädla gudapar: Isis och Osiris, som i tidens morgon
uppsteg nr en Nilens lotus-blomma och framgick på jorden
för att lära menniskorna åkerbruk, milda seder och domen
öfver de döda. Den natur-dyrkan, hvarmed Egyptierna
uppblandade deras högre lifslära, och de stora
minnesvårdarne, pyramiderna, klipp-templen, obeliskerna m. m.,
som vittna om båda, torde du ock känna — bättre än
jag-
Allt detta är intressant, men får för oss ett högre
intresse först när vi i dessa olika religions-bildningar skönja
uttryck för ett gemensamt sökande, för gemensamma
åsigter och aningar bos de folk, som bekänna dem. Det
är icke dissonanser, som tillfredsställa oss, det är
harmonierna.
Vi hafva omtalat några af de yttre dragen af Asiens
folk-religioner. Låt oss nu betrakta några hufvud-drag af
deras inre mening.
Hvad som här slår min blick är icke skiljaktigheten,
utan det öfverensstämmande i de svnr de gifva på
mensklighetens frågor, samt i den riktning de anvisa åt dess
sträfvande. Jag vill icke tala om de förfallna eller
låga guda-läror, som vi öfverallt se fortplanta sig jemte
de högre, liksom ogräset på jorden jemte den goda säden,
eller som häfta vid de ädlare lärorna, likt agnarne vid
hvetet, likt slaggen vid den ädla metallen. "Der Gud
bygger en kyrka, der bygger Hin Onde. et I kapell ’, ’.it ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
