Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ordspråk, som besannar sig öfverallt och i alla tider på
jorden, och det kapellet få vi icke glömma. Det växer
alltför ofta öfver kyrkan. Men hvad jng framför allt här
vill betrakta är Guds kyrka i fornverldens tempel och
mera iinnu i dess folks samvete — denna innersta
helgedom — samt de svar, som härifrån möta menniskoslägtets
högsta frågor.
Hvilka äro dessa frågor?
Från österns, morgonens land och intill vesterns,
aftonens. från solens uppgång till dess nedergång finner jag
att de äro hufvudsakligen de samma för alla folk. I
dessas sånger, i dessas heliga skrifter, i de böner och
religiösa bruk, som kommit till vår kännedom, finner jag att
alla hafva sysselsntt sig med dessa frågor:
Hvad är jag?
Hvad skall jag?
Hvart går jag ?
Hvad är orsaken till det onda, till synden och sorgen
(eller smärtan) på jorden ? Huru knn jag befrias från
dem? Hvem och hvad är det högsta, allsmäktiga väsende,
som kan bevara och befria mig?
Hvad är dess förhållande till mig? Hvad är, hvad
bör vara mitt förhållande till detta väsende? Varar
lifvet ännu efter döden? Hvad är menniskans tillstånd efter
döden?
Öfverallt finner jag att menniskorna insett att de icke
äro hvad de böra vara, att de bära inom sig ett ideal af
tillvarelsen, så väl den inre, Born den yttre, hvilket verkligheten
icke motsvarar. Öfverallt söker jorden att hinna himmelen, att
fatta dess ljus och vinna dess frid; öfverallt finner jng den
bättre delen af alla folk sökande vägen, sanningen och
lifvet, som föra till fulländningen.
Huru ofta, under detta sökande, stegrar sig icke oron
till förtviflan eller drifver till de underligaste utvägar!
Dock har ingen tid och intet folk funnits, Bom icke
vunnit tröst och ljus på vägen i röster, som gifvit svar på
deras frågor och gifvit dem ro i några höga lärors skydd.
Den heliga oro, som drifvit — och evigt drifver — alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
