Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
’dr källan för det lefvande medvetandet om det högsta
väten-det.
Om lifvet bortom döden ville han icke utlåta sig.
Han fann icke något derom i de gamla böckerna, ej heller
i sin egen ande. "Jag känner icke ännu lifvet, huru skulle
jag kunna känna döden?’’ svarade han någon, som frågade
honom derom; och vidare: "Om man om morgonen hörer
läran och om aftonen dör, det är nog"*). Men Confucius
*) Huru litet emedlertid denna lära var nog, äfven för läraren
sjelf, bevisar Con-feu-Tseus lefnadsafton oeh den djupa
melankoli, som under den allt mera intog hans själ. När han
genom döden förlorade sin mest älskade lärjunge utropade
han under bittra tårar: "Himlen har dödat, mig! Himlen
har dödat mig!" — och sju dagar före sin död sjöng han,
stödd mot ett bamburör: "Den visa mannen är en förtorkad
planta."
En dag då han med trenne sina lärjungar uppsteg på
en kulle, upprest af en chinesisk fältherre för att anställa
tackoffer tör en vunnen seger, blef den chinesiska philosophen
djupt dyster och tankfull. Hans lärjungar frågade ängsligt
om orsaken dertill. Con-feu-Tseu lät då hemta sin zittra och
sjöng vid den:
"När hettan upphör, då nalkas kölden; när våren är
"förbi, kommer med stora steg vintern; knappt är solen uppe
"förr an den begynner nedgå, och floderna komma ur österns
"källor endast lör att uppsväljas af oceanen. Dock hettan
"och kölden, våren och hösten atervända hvart år; solen ses
"åter uppgå, och nya vatten fylla floderna. Men den store
"fältherren, som lät uppresa denna kulle, hans modiga
strids-"häst och alla de som hade del i hans företag, hvad halva
"de blifvit? Ack! Af all deras ära är intet qvar utom denna
"sjunkande kulle, täekt af vilda plantor!"
Den föga framgång han tyckte sina bemödanden
hafva haft lör folkets bästa, do återkommande missbruken
och de gamla sedernas förfall gjorde honom djupt modlös.
När han bereder sig till döden, är det med uttryck, på en
gång af hopplöshet och af rörande menniskokärlek, som han
utnämner sina lärjungar till åtskilliga läns-embetcn i staten,
i rättslära, moral, vältalighet, administration, samt uppmanar
dem till de gamla sedernas studium och inskärpande.
Åt sin
lärjunge Tseu-seu förtror han sin bok öfver föräldra-vördnadcn
(Jaoking), som han ansåg innehålla grundläran för samhällets
lycka och rikets bestånd. Då han kände sig dö klagade han:
"Det saftlösa trädet är förtorkadt! — — Den sunda läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
