Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ville göra sitt folk lyckligt, ärade derföre och stadfästade
en tro, som han ansåg vara verksam till dess väl, samt
till rikets bestånd — nemligen tron på de dödas
fortfarande lif och på deras belönande eller straffande inflytande
på de efterkommande. Och i skuggan af denna tro har
Chinas millioner lefvat fram deras anonyma lif, offrande i
de tempel, som blifvit resta åt deras stora kejsare, eller
tillbedjande i ’’förfädrens sal" under troget uppfyllande af
de pligter, som desse föreskrifver
Föräldra-vördnaden står högt bland dessa pligter och
kan sägas vara chinesernas nationaldygd. Till deras
dygder hör äfven vördnaden för vishet och för öfverhet, och
det samhällssinne, som gifvit upphof till det chinesiska
ordspråket: "När en man icke arbetar och en qvinna icke
spinner, dör belt visst någon af svält eller fryser ihjäl
inom riket."
Ch ina har haft flura visa och goda kejsare, många
utmärkta lärda och lärare. Man måste beundra det ädla
och kloka i många läror och maximer, i många
statsinrättningar. Men det himmelska rikets riks-ideal af den
eviga friden och af kejsarens höga pligter såsom
himmelens representant, har icke hindrat de flesta Chinas kejsare
att (liksom Roms) förfalla i utsväfningar eller hårdna i
grymhet när de blifvit hemmastadda i enväldet på
thronen, och har icke hindrat mord och revolutioner att skaka
denna thron åter och åter, likasom vi se det inom andra
despotiska stater. Och oaktadt alla visa läror finnes
kanske intet rike i Asien, der menniskolif aktas så ringa,
der strafflagarne äro så grymma och der de mäktiga så
samvetslöst förtrycka de svaga och små. China har haft
var försvunnen och förglömd; jag försökte att uterlifva dess
välde; jag liar ej kunnat lyckan deri. Skall någon
finnas efter min död, som vill underkasta sig så fruktlös
möda?" .. .
Me<l denna smärtfulla fråga lemnade den chinesiske Vise
det jordiska lifvet i sitt ßü:dje års ålder, nio år före Socrates’
födelse och 479 före Christus.
Ur: Storia Universale af Cea. Canti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
