Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Det poetiska Asien och det verkliga Asien. Öfversigt af Asiens gamla folk och religioner. En blick på de nuvarande. Gemensamma familje-drag. Gemensamt mål. Asien såsom menniskoslägtets moderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
sjelfviska jag för att blifva förenad med gudomligheten;
ty detta är öfver allt offrens inre mening ehuru ytligt de
än af folket oftast fattas. Presterna, gudomlighetens
organer, gifva deremot åt folken löften om förlåtelse, om
välgång och skydd, eller hota med straff och undergång
allt efter som de förhålla sig till de gudomliga buden.
Så har jag förstått det högre, det sanna
presterskapets verk på jorden. Hos Israels folk ser jag ett liknande
förhållande emellan de andligt myndiga och omyndiga; men
här är presternas medvetande ett vida högre än hos de
öfriga Asiens folk, och offer-kultens symboliska mening
tolkas härligt af de stora siarne, såsom t. ex. af David i
den 50:de psalmen. Folkets naturliga förmyndare
profetera sjelfve förmynderskapet8 upphäfvande den tid "då
ingen skall lära den andre, men alla varda lärda af
Gudi!"
Vid återblicken på de för-christliga Asiatiska
religionerna (som hvar på sin ståndpunkt kan anses förberedande,
såsom dagar af mensklighetens Advents-tid) frapperar mig
ett: Gudsbegreppet klarnas, sedelagen renas och blir
bestämdare, menniskans mål på jorden får i den israelitiska
profetian en stor skönhet och utvidgning: men en af
mensklighetens stora och yttersta frågor, som städse upprepas
inom alla folk, är ännu lika obesvarad, lika insvept i
dunkel, frågan nemligen om själens tillstånd efter döden. Oron
deröfver och den ängslande fruktan för själavandringen
framkallade i Buddhas lära — skuggan af en frälsning i
den sista extatiska sömnen Nirvanà. Men hvilken lefvande
själ kan vara tillfreds med den?.....
Högre aningar se vi framskymta lios Israels vise och
martyrer (så hos Maccabeerna); men de likna solblickar
ur en molnhöljd himmel. Ännu hvilar svepningsklädet
öfver folken på jorden, äfven öfver Abrahams folk — som
icke vet ett högre hopp än att samlas till fäderna, att
hvila i Abrahams sköt." — Och det hjertskärande rop,
som i alla oskyldigt lidandes namn höjdes af Job, denna
gripande klagan öfver att den gode på jorden lider såsom
Fr. Bremer. Reta. IV. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
